Yngve Brodds karriär tog avstamp i Fritsla IF, där han i slutet på 1940-talet bildade ett fruktat anfallsvapen tillsammans med Arne Andersson.[5]AIK visade tidigt intresse för talangen, som även provtränade med IF Elfsborg. Till slut hamnade han 1952 i Örebro SK dit han faktiskt värvades som bandyspelare. Tre veckor efter sin allsvenska debut var det dags för landslagsspel. Inom ett år hade han skrivit på proffskontrakt i Frankrike. Brodd kom att fortsätta sin karriär i Frankrike där han spelade för Toulouse och Sochaux, och bland annat deltog i en cupfinal.
Med svenska landslaget vann han OS-brons i Helsingfors 1952. På grund av att landslaget vid denna tid oftast förbjöd utlandsproffs att deltaga, blev landslagsframträdandena sporadiska. Att Yngve inte blev uttagen till "hemma-VM" 1958, när proffs återigen fick deltaga, ansågs av den svenska pressen vara en skandal. Trots att han sällan fick delta, säger hans målsnitt i landslaget en del om den viktiga roll han spelade där. De tre sista säsongerna i karriären tillbringades i IFK Göteborg där han var spelande tränare.[6] Enligt fotbollsskribenten Lennart "Duke" Crusner var Brodd "den av svenska experter mest undervärderade av alla våra stora spelare genom tiderna".[7]
Fotnoter
^Sveriges befolkning 1970, CD-ROM, Version 1.02, Sveriges Släktforskarförbund (2002)
.jpg)
