Schott blev 1838 professor i östasiatiska språk vid universitetet i Berlin och kallades 1841 till medlem av vetenskapsakademien i samma stad. Han gjorde sig berömd huvudsakligen genom forskningar rörande språket och kulturen i norra och östra delarna av Asien. I Altaische Studien (5 häften, 1860-72) lämnade han sålunda högst viktiga bidrag till kännedomen om de tatariska, finsk-tatariska och tjudiska språkklasserna, liksom han i Chinesische Sprachlehre (1857) gjorde epok i de enstaviga språkens grammatiska behandling.
Övriga arbeten (i urval)
De Lingua Tschuwaschorum: dissertatio. Berolini (1841)
Über den Buddhaismus in Hochasien und in China (1844)
Älteste Nachrichten von Mongolen und Tataren (1846)
.jpg)
