Busch var medarbetare på skämt- och veckotidningen Fliegende Blätter, som gavs ut som ettbladstryck och i bilderböcker. Busch är mest känd för sina bilderböcker på vers, framför allt Max und Moritz (1865), som fortfarande är populära. Historierna om Max och Moritz, förebild för The Katzenjammer Kids (på svenska Knoll och Tott), skildrar dessa tjuvaktiga pojkspolingars galna upptåg och gräsliga straff. Hans teckningar kombinerar frodiga former med fysionomisk skärpa. Busch anses vara banbrytare inom sitt område och en av den tecknade seriens instiftare.
Andra seriealbum av Busch var Hans Huckebein, Tobias Knopp och Der heilige Antonius von Padua.
Han utgav även några allvarligare diktsamlingar, Kritik de Herzens (1871) och Zu guter Letzt (1904).
Nallenskräcks högst märkwärdiga och lustiga äfwentyr under en björnjagt (berättade af honom sjelf för alla gossar och flickor, som vilja höra på) (okänd översättare, J.W. Löfwing, 1864)
Sockerkringlorna ; Katt och råtta (okänd översättare, Bonnier, 1874) (Leksaksböcker för små barn ; 10)
Max och Moritz: en historia i sju pojkstreck (Max und Moritz) (efter tyskan af Alceste (dvs. Nino Runeberg), Sandbergs bokhandel, 1902)
Max och Moritz (översättning Christer Åsberg, Bokfenix, 1968)
Max och Moritz: en historia i sju pojkstreck (översättning Lennart Hellsing, Rabén & Sjögren, 1988)
^Digitale Bibliotheek voor de Nederlandse Letteren, Digitale Bibliotheek voor de Nederlandse Letteren, DBNL författar-ID: busc002, läs online, läst: 17 september 2024.[källa från Wikidata]
^Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Буш Вильгельм”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]