Volskerna, lat. Volsci,[1] var ett forntida italiskt folk som på olika sätt interagerade med romarna under den romerska republikens första århundrade. Då bebodde de det dels kuperade, dels träskbemängda distriktet – Pontinska träsken – i södra Latium. Deras marker, vilka idag motsvarar södra Lazio och norra Kampanien, gränsade till aurunkerna och samniterna i söder, samt till hernikerna i öster. Området sträckte sig från omkring Norba och Cora i norr till Antium i söder.
De var bland Roms farligaste fiender och ofta allierade med aequerna,[1] medan hernikerna från och med 486 f.Kr. och framåt var allierade med Rom. Volkserna låg återkommande i krig mot Rom under perioden 502–329 f.Kr, varefter de helt romaniserades.[1]
På volskernas område låg den lilla staden Velitrae (nuvarande Velletri), där kejsar Augustus föddes. Från denna stad kommer en inskription, troligen från 200-talet f.Kr. som finns inristad på en liten bronsplatta och numera bevaras på Neapels museum. Bronsplattan måste ha suttit på något votivföremål till guden Declunus (eller gudinnan Declunas) ära.
