Vittorio De Sica var skådespelare i charmörfacket innan han sadlade om och blev regissör. Först 1940 debuterade han som filmregissör och han brukar nämnas som pionjär för den italienska neorealismen. Hans filmer präglas av en kämpande humanism och djup medkänsla med arbetarklassen. I sin filmstil har han strävat efter att förena de poetiska, fantasiburna elementen med de naturalistiska. Han använde ofta amatörskådespelare, ett grepp som många regissörer tagit efter.