Hon och hennes syskon uppfostrades till stor del på Osborne House på Isle of Wight, eftersom deras föräldrar ansåg att barnen skulle hållas borta från hovet. Hon var fram till sin brors födsel 1841 brittisk tronarvinge, och hennes mor ansåg att hon skulle få en bred utbildning. Viktoria beskrivs som rikt begåvad, tidigt utvecklad för sin ålder och intresserad av allehanda ting. Hon kunde tala grekiska, tyska och latin. Hon stod nära sin far, som gav henne liberala åsikter.
Äktenskap
25 januari 1858, i Chapel Royal på St. James's Palace i London, gifte hon sig med prins Fredrik av Preussen, den blivande Fredrik III av Tyskland, och kom mestadels att residera med familjen på Neues Palais i Potsdam. Fredrik och Viktoria hade mötts för första gången år 1851, och deras föräldrar ansåg båda att ett äktenskap mellan dem vore lämpligt, då Storbritannien och Preussen hade täta band, särskilt mellan kungahusen. Fredrik besökte Viktoria i London en andra gång 1856, och förlovningen eklaterades 17 maj 1856. Bröllopet var impopulärt i den brittiska pressen. I Preussen möttes det med gillande i den liberala pressen och just därför med tveksamhet vid hovet.
Kronprinsessa
I Berlin bodde paret i Kronprinzenpalais under vintern och på Neues Palais i Potsdam under sommaren. Hon och hennes make blev kronprinspar när hennes svärfar Vilhelm I efterträdde sin bror 1861. Viktoria ansåg som liberal att Tyskland borde bli en konstitutionell monarki enligt brittisk modell. Hon kom att utöva ett starkt inflytande över sin make, men hennes försök till systemskifte misslyckades, då hennes svärfar, Vilhelm helt stod under inflytande av Bismarck. Hon försökte utan framgång år 1862 övertala sin make att acceptera sin fars förslag att abdikera och själv bestiga tronen. Viktorias brittiska liberala åsikter gjorde henne ogillad vid det preussiska hovet, där man ansåg att Tsarryssland var en bättre förebild än den liberala brittiska monarkin, och kronprinsparet mottog ständig kritik för att vara för "engelska". Under de tyska krigen och Fransk-tyska kriget ägnade hon sig åt sjukvård för de sårade, men fick ingen god press för det eftersom hon ansågs inkräkta på drottningens uppgift.
Kejsarinna
Viktorias make besteg tronen den 9 mars 1888, han var då redan döende i strupcancer och Viktoria var kejsarinna i endast tre månader fram till makens död den 15 juni samma år. Under hans korta regeringstid belönades Viktoria och en rad av deras anhängare med utmärkelser som tack för deras stöd under kronprinstiden. Viktoria kommenterade att hon och hennes make bara var skuggor som snart skulle ersättas.
Kejsarinnan Fredrik
Viktoria stod i ett mycket ansträngt förhållande till sin son, Vilhelm II alltsedan den hårda uppfostran hon tvingat honom att genomgå, och förhållandet mellan mor och son förvärrades ytterligare genom Vilhelms hänsynslösa och bryska uppträdande mot modern vid sin tronbestigning.
Viktoria blev som änka känd som Kaiserin Friedrich ('Kejsarinnan Fredrik') och drog sig sedan tillbaka till slottet Friedrichshof i Hessen-Nassau. Hon kritiserade ofta sin sons konservativa politik, men han höll henne utanför allt offentligt liv, även rent representativa uppgifter. När hennes svärmor avled 1893, tilläts hon till exempel inte efterträda henne som ordförande för Tyska röda korset. Hon diagnosticerades med bröstcancer 1898, och blev därefter alltmer bunden till bostaden. Hon avled 1901 drygt ett halvår efter sin egen mor.
Brevsamling
Viktorias många öppenhjärtiga och indiskreta brev till sin mor utgavs 1929, efter att ha blivit utsmugglade från Tyskland av broderns, Edvard VII:s, privatsekreterare, lord Ponsonby (på order av den döende kejsarinnan) vid ett besök 1901. De beskriver det tyska hovet mellan 1858 och 1900.
.png)
