Veronikasandbi (Andrena semilaevis)[1][2] är en biart som beskrevs av Pérez 1903. Veronikasandbiet ingår i släktet sandbin, och familjen grävbin.[3][4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
Beskrivning
Honan har naken, tätprickig munsköld och mellankropp, medan hanen har långa, vita hår på munskölden och mellankroppen. Båda könen har bakkanterna på tergiterna[6] 2 till 4 nedsänkta och glänsande. Hanarna har dessutom vita hårband längs tergiternas bakkanter, dock osammanhängande på de två främre (tergit 1 och 2).[7] Arten är ett helt litet bi; honan är 6 till 8 mm lång, hanen 5 till 8 mm.[8]
Ekologi
Veronikasandbiet förekommer framför allt i fuktiga habitat som skogsbryn, dalgångar, näringsrika ängar, ruderat vid fältkanter och staket,[9] trädgårdar samt kyrkogårdar[7]. I de södra delarna av utbredningsområdet lever det i skogar, berg och dalar. I de schweiziska alperna kan den gå upp till 1 800 meters höjd.[9]
I de sydliga delarna av utbredningsområdet har arten två generationer per år, och flyger från april till augusti.[9] Längre norrut varar flygtiden från maj till augusti.[7] Veronikasandbiet är oligolektiskt, det flyger till blommande växter ur många familjer: Korgblommiga växter (som maskros), ranunkelväxter (som ranunkelsläktet), grobladsväxter (som veronikasläktet), flockblommiga växter (som kummin, kirskål och hundkäx), korsblommiga växter (som vejde), videväxter (som videsläktet) och rosväxter (som smultron).[9]
Arten är solitär, och gräver ut sina larvbon i lerjordar. Det förekommer att bona parasieras av smågökbi. Honan av detta lägger ett ägg i varje bo av veronikasandbi hon besöker, och larven lever av värdlarvens förråd, efter det att värdägget ätits upp eller värdlarven dödats.[9]
Utbredning
Arten finns i större delen av Europa söderut till nordligaste Spanien, nordligaste Italien, Montenegro, södra Rumänien och Krim.[10] Österut når den till Uralregionen.[9] I Sverige finns den i Götaland, Svealand och längs Norrlandskusten[11], medan den i Finland förekommer i södra delarna av landet[12].
Bevarandestatus
IUCN klassificerar biet internationellt under kunskapsbrist ("DD"), på grund av att biets globala utbredning anses för litet undersökt. Däremot klassificeras det som livskraftigt ("LC") i både Sverige[11] och Finland[12].
Källor
- ^ (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09
- ^ (2006) , database, Apoidea Database, Fauna Europaea
- ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/andrena+semilaevis/match/1. Läst 13 januari 2017.
- ^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
- ^ Dyntaxa Andrena semilaevis
- ^ Tergiter är segmenten på bakkroppens ovansida. De numreras med början framifrån; honan har 6 tergiter, hanen 7.
- ^ [a b c] Nick Owens (Oktober 2015) (på engelska) (PDF, 13,92 MB). Andrena bees of Norfolk Identification Guide. Norfolk & Norwich Naturalists' Society. sid. 104–105. Arkiverad från originalet den 17 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160817000548/http://nnns.org.uk/sites/nnns.org.uk/files/imce/user11/speciesguides/Andrena.pdf. Läst 15 januari 2017 Arkiverad 17 augusti 2016 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Úna FitzPatrick (April 2013). ”Part 4 Guide to Andrena females” (på engelska) (PDF, 2,27 MB). Simple Guides to Solitary Bees in Ireland. National Biodiversity Data Centre. sid. 17, 28–29
- ^ [a b c d e f] Tomozii, B. & Radchenko, V. 2015 Andrena semilaevis Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 13 januari 2017.
- ^ Pierre Rasmont et al. (15 november 2013). ”Andrena semilaevis Perez, 1903” (på engelska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://www.atlashymenoptera.net/page.asp?id=249. Läst 14 januari 2017.
- ^ [a b] ”Andrena semilaevis Veronikasandbi”. Artdatabanken. 2015. http://artfakta.artdatabanken.se/taxon/103120. Läst 13 januari 2017.
- ^ [a b] Juho Paukkunen (2010). ”Andrena semilaevis Pérez, 1903”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/taksoni/MX.204817?locale=sv. Läst 14 januari 2016.
