Vallentuna landsfiskalsdistrikt var 1918–1964 ett landsfiskalsdistrikt i Stockholms län, bildat den 1 februari 1918, en månad efter Sveriges indelning i landsfiskalsdistrikt trädde i kraft den 1 januari 1918, enligt beslut den 7 september 1917. Anledningen till att detta landsfiskalsdistrikt inte bildades den 1 januari 1918 fanns i beslut från den 14 januari och den 1 februari 1918.[2] Den 1 januari 1965 avskaffades i Sverige samtliga landsfiskaler och landsfiskalsdistrikt, och deras arbetsuppgifter delades upp på de nyskapade indelningarna polisdistrikt, åklagardistrikt och kronofogdedistrikt.
Landsfiskalsdistriktet låg under länsstyrelsen i Stockholms län.[2]
Ingående områden
När Sveriges nya indelning i landsfiskalsdistrikt trädde i kraft den 1 oktober 1941 (enligt kungörelsen den 28 juni 1941) tillfördes kommunerna Lunda, Markim och Skånela från det upplösta Långhundra landsfiskalsdistrikt och kommunerna Fresta och Hammarby från Ärlinghundra landsfiskalsdistrikt.[3] När Sveriges nya indelning i landsfiskalsdistrikt trädde i kraft den 1 januari 1952 (enligt kungörelsen 1 juni 1951) ändrades distriktets omfattning.[4]
Från 1918
Långhundra härad:
Seminghundra härad:
Vallentuna härad:
Från 1 oktober 1941
Långhundra härad:
Seminghundra härad:
Vallentuna härad:
Från 1 januari 1952
Källor
- Svensk författningssamling 1917:687: Transumt av Kungl. Maj:ts nådiga skrivelse till Kungl. Maj:ts befallningshavande i samtliga län, angående rikets indelning i fögderier och landsfiskalsdistrikt; given Stockholms slott den 7 december 1917.
- Svensk författningssamling 1941:682: Kungl. Maj:ts kungörelse angående rikets indelning i landsfiskalsdistrikt; given Stockholms slott den 28 juni 1941.
- Svensk författningssamling 1951:316: Kungl. Maj:ts kungörelse om rikets indelning i landsfiskalsdistrikt; given Stockholms slott den 1 juni 1951.
- Svensk författningssamling 1956:643: Kungl. Maj:ts kungörelse om ändring i kungörelsen den 1 juni 1951 (nr 316) om rikets indelning i landsfiskalsdistrikt; given Stockholms slott den 21 december 1956.
Noter
