United Nations Protection Force (UNPROFOR) var den första fredsbevarande FN-styrkan i forna Jugoslavien under de jugoslaviska krigen. Den existerade från början av FN:s inblandning i februari 1992 till dess omstrukturering till andra styrkor i mars 1995. UNPROFOR verkade fram till Daytonavtalet fastslogs.[1]
Generallöjtnant Bernard Janvier (Frankrike), från mars 1995 till januari 1996
Prominenta officerare:
Generalmajor Lewis MacKenzie (Kanada) Sektor Sarajevo 1992
General Philippe Morillon (Frankrike) från oktober 1992 till juli 1993
Generallöjtnant Francis Briquemont (Belgien) ? till 17 januari 1994
Generallöjtnant Sir Michael Rose (Storbritannien) från 17 januari 1994 till 25 februari 1995, chef Bosnia Command i Kiseljak.
Generallöjtnant Rupert Smith (Storbritannien) från 25 februari 1995
Sverige och UNPROFOR
Som första svenska styrka anlände den 10 mars 1992 ett stab/tross-kompani med chef major Söderberg till Sarajevo. JK01
I januari 1993 sätts Nordbat upp (Nordic Battalion), ett samnordiskt förband bestående av ett mekaniserat skyttekompani från vardera Sverige, Norge och Finland samt ett gemensamt stab och trosskompani från dessa länder under ledning av Öv Jan-Gunnar Isberg och anländer till Makedonien. MA01
Tre svenska pansarskyttekompanier, ett stab och trosskompani, ett stridsvagnskompani och ett fältsjukhuskompani deltog i den svensk-danska bataljonen, Nordbat 2, som under hösten 1993 kom till Bosnien och Hercegovina under ledning av Ulf Henricsson som en del av UNPROFOR. BA01 De svenska Bosnienbataljonerna som verkade i Bosnien under denna tiden var BA01 till BA05. Från BA02 ingick även ett stabs/ingenjörskompani i bataljonen.
Under slutet av BA02 utökas bataljonen med ett skyttekompani från den svenska delen av Nordbat i Makedonien. Detta kompani benämns 7:e skyttekompaniet på plats i Bosnien där det initialt grupperas på Tuzla Air Base.
