PROFILBARU.COM

	Ekorrar
	Europeisk ekorre, Sciurus vulgaris.
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Däggdjur; Mammalia
Ordning	Gnagare; Rodentia
Underordning	Ekorrartade gnagare; Sciuromorpha
Familj	Ekorrar; Sciuridae
Underfamilj	Sciurinae
Tribus	Sciurini
Släkte	Trädekorrar; Sciurus
Vetenskapligt namn
	§ Sciurus
Auktor	Linné, 1758
Undersläkten
	Guerlinguetus; Hadrosciurus; Hesperosciurus; Otosciurus; Sciurus; Tenes; Urosciurus;
	Arizonaekorre
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Trädekorrar (Sciurus) är ett släkte av gnagare som tillhör familjen ekorrar (Sciuridae). En egenskap som är typisk, men inte unik, är att de har mycket yvig svans. Totalt 31 arter är kända av detta släkte. En av dem finns representerad i Sverige, ekorre. Släktet är spritt över Europa, Amerika och tempererade Asien men de flesta arter lever i Nord- och Sydamerika. Födan består av frön och frukter från träd samt av svampar, insekter, fågelägg och ibland ungfåglar.^[1] Ekorrarnas fiender utgörs huvudsakligen av rovfåglar och mårddjur. Ekorrar av vissa arter kan bli upp till tolv år gamla.

Det vetenskapliga namnet Sciurus är sammansatt av de gamla grekiska orden skia (skugga) och oura (svans).^[2]

Utseende

Arterna når en kroppslängd (huvud och bål) av 200 till 315 mm, en svanslängd av 200 till 310 mm och en vikt av 200 till 1000 g. Pälsfärgen varierar mycket beroende på art och population. Vanligt förekommande färger på ovansidan är brun, grå, svartbrun och rödbrun. Buken och extremiteterna kan vara ljusbrun, gulbruna eller orangebruna. Några exemplar kan vara helt svarta och Sciurus granatensis byter pälsfärg beroende på årstid. Påfallande tofsar på öronen finns hos europeisk ekorre (S. vulgaris) och borstörad ekorre (S. aberti).^[1]

Undersläkten och arter i taxonomisk ordning

Inom släktet brukar 28–30 arter erkännas, fördelade över 7 undersläkten:^[1]

undersläkte Tenes
- Persisk ekorre (S. anomalus), lever i Kaukasus, Anatolien, norra Israel och Palestina
undersläkte Sciurus
- Ekorre (S. vulgaris), Europa, norra Asien. Den enda art i släktet som finns i Sverige och Finland^[3]^[4]
- Japansk ekorre (S. lis), Japan
- Grå ekorre (S. carolinensis), östra Nordamerika
- S. aureogaster, södra Mexiko, Guatemala
- S. colliaei, västra Mexiko
- S. yucatanensis, Yucatánhalvön
- S. variegatoides, Centralamerika
- S. deppei, norra Centralamerika
- Östlig rävekorre (S. niger), centrala och östra USA, nordöstra Mexiko
- S. oculatus, centrala Mexiko
- S. alleni, nordöstra Mexiko
- S. nayaritensis, västra Mexiko
- Arizonaekorre (S. arizonensis), Arizona, New Mexico
undersläkte Hesperosciurus
- S. griseus, västra Nordamerika
undersläkte Otosciurus
- Borstörad ekorre (S. aberti), sydvästra USA, nordvästra Mexiko
undersläkte Guerlinguetus
- S. granatensis, Centralamerika, norra Sydamerika
- S. richmondi, Nicaragua
- S. aestuans, norra och mellersta Sydamerika
- S. gilvigularis, Venezuela, norra Brasilien
- S. ignitus, västra Sydamerika
  - S. i. argentinius - behandlas ibland som egen art^[5]
- S. pucheranii, bergstrakter av Colombia
- S. stramineus, Peru, Ecuador
- S. sanborni, Peru
undersläkte Hadrosciurus
- S. flammifer, Venezuela
- S. pyrrhinus, Peru
undersläkte Urosciurus
- S. igniventris, norra Sydamerika
- S. spadiceus, centrala Sydamerika

Vissa auktoriteter behandlar även det sydamerikanska taxonet ingrami som egen art, och som då placeras i undersläktet Guerlinguetus.^[6] Den ingår i listan ovan som underart i Sciurus aestuans.^[1]

Referenser

^ [a b c d] Walker, Ernest Pillsbury; Nowak, Ronald M. (1999) (på engelska). Walker’s mammals of the world (6). Baltimore: Johns Hopkins University Press. sid. 1265−1268. ISBN 0-8018-5789-9
^ Liddell, Henry George; Scott, Robert; Stuart-Jones, Henry; McKenzie, Roderick (1996) [1843] (på engelska). A Greek–English Lexicon (9). Oxford: Oxford University Press. ISBN 0-19-864226-1
^ Thomas Lilley (2019). ”Sciurus”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.51475. Läst 19 januari 2021.
^ Oskar Kindvall, Johan Liljeblad (2 april 2019). ”Släkte: Sciurus”. Dyntaxa. Artdatabanken. https://www.dyntaxa.se/taxon/info/1001629. Läst 19 januari 2021.
^ IUCN: "Sciurus ignitus är möjligen en artgrupp."
^ Bordignon, M.; Monteiro-Filho, E. L. A. (2000). ”Behaviour and daily activity of the squirrel Sciurus ingrami in a secondary araucaria forest in southern Brazil”. Canadian Journal of Zoology 78: sid. 1732. doi:10.1139/z00-104.

Externa länkar

Wikispecies har information om Sciurus.
Artförteckning

[Walkers-1] [a b c d] Walker, Ernest Pillsbury; Nowak, Ronald M. (1999) (på engelska). Walker’s mammals of the world (6). Baltimore: Johns Hopkins University Press. sid. 1265−1268. ISBN 0-8018-5789-9

[2] Liddell, Henry George; Scott, Robert; Stuart-Jones, Henry; McKenzie, Roderick (1996) [1843] (på engelska). A Greek–English Lexicon (9). Oxford: Oxford University Press. ISBN 0-19-864226-1

[FAC-3] Thomas Lilley (2019). ”Sciurus”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.51475. Läst 19 januari 2021.

[dyn-4] Oskar Kindvall, Johan Liljeblad (2 april 2019). ”Släkte: Sciurus”. Dyntaxa. Artdatabanken. https://www.dyntaxa.se/taxon/info/1001629. Läst 19 januari 2021.

[5] IUCN: "Sciurus ignitus är möjligen en artgrupp."

[6] Bordignon, M.; Monteiro-Filho, E. L. A. (2000). ”Behaviour and daily activity of the squirrel Sciurus ingrami in a secondary araucaria forest in southern Brazil”. Canadian Journal of Zoology 78: sid. 1732. doi:10.1139/z00-104.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]