Tomas Löfström, född 23 april 1948 i Lund, död 13 februari 2016,[1][2] var en svensk reseskildrare, författare och kulturjournalist.
Biografi
Löfström började omkring 1970 att med utgångspunkt i studentrevolt och reseerfarenheter publicera reportage, kulturartiklar, poesi i Tidsignal, Arbetaren, Vår Lösen m.fl. Han debuterade med romanen Liftare 1971. Från 1987 var han krönikör och reseskildrare i resemagasinet Vagabond i omgångar. Han var 1977–1980 redaktör för tidskriften Studiekamraten och har även ingått i redaktionen för riksradions Obs/Kulturkvarten.[3]
Familj
Tomas Löfström utgjorde en tredje länk i en Österlensk författarkedja med både far och farfar som Österlenskildrare. Hans farfar, folkskolläraren och författaren Frans Löfström fick en väg uppkallad efter sig på Baskemölla och hans ”Här Ostpå” står i var mans hem. Fadern Inge Löfström, präst och författare, har skildrat livet i det österlenska kustsamhället i flera litterära verk.
Bibliografi
- Liftare, 1971.
- Rörelsen, 1973.
- Vägen till Kathmandu, 1975.
- Landet mitt i världen, 1976.
- Minnet av en by, 1978.
- Mellan Haväng och Himalaya, 1978.
- President de Huslund, 1978 (med Peter Guttorp)
- Kring Lund, 1979.
- Dalen där Buddha dör, 1979.
- På Österlen, 1981.
- Den långa resan till Lhasa, 1983.
- Transit,1984.
- Gryningsflickan, 1986. (Belönad med delat förstapris i Bra Böckers romanpristävling 1985).
- Till min syster, 1988.
- Rosor, vin, en vän att älska, 1989.
- Hemligheten i Marabar, 1992.
- Änglar och rebeller, 1995.
- Röster från Indien, 1997.
- Mannen som reste, 2000.
- Kärlek, uppror och kardemummakärnor, 2001.
- Österlen - landskapet i litteraturen, 2002
- William Arnes dröm om frihet, 2004.
- Innan Ganges flyter in i natten, 2009.
- Den siste resenären – en biografi om Torgny Sommelius, 2012.
- Överbrygga, 2015.
Källor
