En synthesizer (från grekiska "syn" och "thesis", en sammanslagning av ljudpåverkande moduler[1]), vardagligen synt eller synth, är ett elektroniskt musikinstrument som via analog eller digitalljudsyntes förmår skapa ett näst intill oändligt antal olika ljud. Ofta används synthesizern för att härma akustiska instrument eller andra redan existerande ljud men den ger även möjlighet till att skapa helt nya.
Synthesizern är ofta det dominerande musikinstrumentet vid skapandet av olika typer av elektronisk musik.
Bandspelare användes tidigt för att skapa elektronisk musik, genom dess förmåga att skapa eko, samt effekter som kan åstadkommas genom variabel bandhastighet.
Harry Olson och Harbert Belar anställda vid elektronikföretaget RCA påbörjade utvecklingen av Synthesizern RCA Mark I år 1951. Denna hade 12 oscillatorer. Denna presenterades omring år 1956. Denna styrdes av en pappersremsa med hål i. Nästa version var RCA Mark II med 24 oscillatorer som presenterades år 1957. Nästa steg i utvecklingen var att styra synthesizern från ett tangentbord. Omkring år 1960 arbetade Pierre Schaeffer samt Karlheinz Stockhausen med att ta fram elektroniska musikinstrument.[2]
Den ljudalstrande delen i en synthesizer består av en eller flera oscillatorer som skapar en mer eller mindre komplex signal och ett nät av funktioner som påverkar signalen. Nätet kan bestå av bland annat filter, förstärkare och ringmodulatorer som i sin tur kan styras av konturgeneratorer, långsamtsvängande oscillatorer eller användaren.
Den styrande delen
Utöver den ljudalstrande delen finns oftast en manuell anordning för att spela instrumentet. Denna anordning är traditionellt en klaviatur men synthesizern kan även styras via andra typer av mekaniska anordningar som slagytor, styrhjul, joysticks och tryckkänsliga ytor. Det finns också syntar avsedda som övningsinstrument eller ljudvariationsmedel för musiker som spelar något i en lång rad andra instrument; synten är då speltekniskt utformad som förlageinstrumentet och man talar om trumsynt, saxsynt, gitarrsynt och så vidare. Dessutom förekommer, särskilt på äldre instrument, ett stort antal reglage för att ställa ljudsyntesens olika parametrar men också för att ändra själva kopplingen mellan instrumentets olika ljudalstrande delar.
Möjlighet att påverka ett stort antal parametrar, antingen i realtid eller via lagrade program, kan sägas vara den huvudsakliga skillnaden mellan en synthesizer och keyboards, elorglar och elpianon, som bara har ett antal färdiga ljud med få reglerbara parametrar.
Ett populärt sätt att koppla ihop och styra synthesizers är via MIDI som är ett digitaltgränssnitt utvecklat för just musikaliska tillämpningar. Ett annat och äldre sätt är via CV/Gate som är en typ av styrspänningssignal.
En synthesizer med endast elektroniskt gränssnitt, och alltså utan klaviatur eller annan inmatningsenhet, brukar kallas synthesizermodul.
Dessa byggs med främst diskreta analoga komponenter som resistorer, kondensatorer, transistorer, dioder, och integrerade operationsförstärkare. Även digitala integrerade kretsar och mikroprocessorer kan användas för att kontrollera sådant som tangenter, reglage, teckenfönster, och elektroniska gränssnitt. Är digitala kretsar däremot inblandade i själva ljudgenereringen är det inte längre en analog synthesizer. Exempel på analoga synthesizers är Moog Music Mini Moog och PAiA FatMan.
Ljudkällan är en eller flera oscillatorer som sen modifieras med modulatorer och filter. Tonhöjden kontrolleras via CV (control voltage).
Idag är synthesizers som bygger på digital teknik men försöker emulera analoga syntars egenskaper allt mer vanliga. Tillverkarna försöker ofta marknadsföra dessa som analoga men en mer korrekt benämning är analogemulerande, eller virtuellt analoga synthesizers. Dessa så kallade VA synthesizers har funnits sedan början av 1990-talet och blir ständigt bättre och bättre, men musiker kan ofta fortfarande höra och känna skillnaden mellan äkta och virtuella analogsynthar.
Hybridsynt
Är en blandning av analogsynthesizer och digitalsynthesizer i vilken vågformerna oftast skapas av en DCO medan filter och förstärkare etc är analoga. Exempel på sådana är Korg Poly-800 och Oxford Synthesiser Company OSCar.
Digitalsynt
En Korg Wavestation A/D digitalsynthesizer.
Använder sig av mikroprocessorer för all ljudalstring och manipulering av detsamma. Exempel på sådan är Yamaha DX7 och Casio CZ-1.
En underklass till dessa är virtuellt analoga, sk. VA-synthesizers, som simulerar en analog synthesizer i den digitala domänen som till exempel ClaviasNord Lead.
Ett specialfall av i första hand analogsynt är en modularsynt. En modularsynt eller modular är den ursprungliga formen av synthesizer där varje komponent består av en modul monterad i ett rack där signal- och kontrollvägarna skapas genom att så kallade patchkablar kopplas mellan de olika modulerna. Under åren har det funnits och finns flera olika system och standarder men de största har varit Moog och ARP. Det förekommer även hybrider, så kallade för-patchade syntar där signal- och kontrollvägarna är begränsade. Dessa förhandskopplingar bryts när man kopplar in patchkablar. Idag tillverkas och designas moduler av flera mindre företag i världen samt av ett stort antal entusiaster.
