Lagerberg gick i krigstjänst 1690 och var fänrik när stora nordiska kriget bröt ut 1700. Han deltog med kungen i dennes fälttåg och blev vid Poltava liggande kvar på slagfältet sårad, men räddades av en dragon som drog upp honom på sin häst och räddade honom därifrån. Under Karl XII:s vistelse i Turkiet användes han som underhandlare med kanen på Krim och förmådde honom att förena sina trupper med turkarna till ett anfall på Ryssland. Han befordrades 1710 till överstelöjtnant vid Skaraborgs regemente och blev 1714 överste vid Kronobergs regemente, med vilket han bevistade den nära årslånga belägringen av Wismar, och där ledde flera lyckosamma anfall. Befordrad till generalmajor och chef för Skaraborgs regemente 1717, deltog han i denna egenskap i fälttåget mot Norge. Han blev friherre 1719 och året därefter president i Statskontoret.
Lagerberg valdes av adeln till lantmarskalk 1723 och vann inträde i rådet samma år. Han upphöjdes 1731 i grevligt stånd. Från början utan tydlig tillhörighet kom han att alltmer orientera sig med Mössorna. Han kom dock, till skillnad från de flesta av sina meningsfränder, inte att avsättas, utan fortsatte sin politiska gärning ända fram till sin död.
Til hans kongl. maij:t uppå högtlofl. ridderskapets och adelens wägnar, uppå riks-sahlen, uti samtel. riksens ständers närwaro, af baron och landt marschalken högwälborne herr præsidenten Lagerberg, håldne tahl, wid rikz-dagen, den 24 januarij anno 1723. Stockholm, vti kongl.: tryckeriet, åhr 1723.. Stockholm. 1723. Libris2396269
Swen Lagerbergs dagbok under vistelsen hos Tartar-Chan Dowlet-Gherey 1710-1711. Göteborg: Wald. Zachrissons boktryckeri. 1896. Libris81867 – Utgiven av Magnus Lagerberg.
.jpg)
