Monumentet finansierades av Narvakommittén som bildats för detta syfte. Ordföranden i kommittén var greve Folke Bernadotte och sekreterare riksantikvarie Sigurd Curman.
Monumentet träffades av rysk artillerield försommaren 1944 under slaget om Narva och blev eventuellt nedsmält under slutet av den tyska ockupationen av Estland för att den värdefulla metallen skulle komma till användning i den tyska rustningsindustrin.[2] Av den första statyn återstår idag endast en stenhög bredvid E20 vid den västra infarten till Narva.[3][1]
Den andra statyn 2000–
Den andra statyn, 2022
Ett nytt monument avtäcktes av vice statsminister Lena Hjelm-Wallén den 19 november 2000 i samband med 300-årsminnet av slaget vid Narva. Det nya monumentet uppfördes som minnesmärke för alla dem som dog i slaget vid Narva, samt även som minne av slaget i sig och som en markering av nutida samarbete mellan Estland och Sverige.[4]
Det nya svenska lejonet projekterades av Svenska institutet och finansierades av svenskt näringsliv i Estland. Drivande krafter bakom det nya Narvamonumentet var dåvarande borgmästaren i Narva, historikern Eldar Efendijev, och på svensk sida dåvarande kulturchefen på Svenska institutet och tidigare kulturattachén i de baltiska länderna Hans Lepp.[7]
.jpg){kind=link}
