På den största ön Storön finns en fyrplats som också heter Svenska Högarna. Ögruppen är en av Stockholms norra skärgårds ostligaste utposter och ligger cirka 18 distansminuter rakt öster om nordspetsen på Möja. Svenska Högarna saknar reguljär båtförbindelse och är landets mest isolerade bebodda ö.
Historia
Svenska Högarna nämns i skrifter från Julita kloster i Södermanland redan 1488. Ön var då ett kronohamnsfiske dit munkarna reste för att byta till sig saltad strömming mot avlat. Här fanns då ett kapell med en kyrkogård. Norr om kyrkogården finns ett par stenlabyrinter, så kallade trojaborgar.
På 1700-talet gavs ett kungligt dekret som ålade byborna på Kudoxa och Rödlöga att hålla lots på Svenska Högarna. Den första permanenta lotsstationen byggdes 1793. På 1870-talet exproprierade staten ögruppen.
Svenska Högarna är ett naturreservat som omfattar Sveriges största marina reservat på 61 000 hektar[4][5] och har en intressant marinbiologisk fauna. Ön lockar många flyttfåglar. Bland häckande arter finns sillgrissla och labb. Naturen är karaktäristisk för den allra yttersta skärgården med karga klippor och låga krypande enar. Här finns bland annat två jättegrytor som kallas Jättegubbens byxor eller Trollgubbens byxor[3]. Ögruppens största ö, Storön har uppmätts i mest soltimmar i hela landet.[6]
Bilder
Naturhamnen vid Svenska Högarna. Vy mot väster.
Svenska Högarnas Fyr, Lins. 270 graders 2:a ordningen mot havet och 90 graders 4:e ordningen mot skärgården.
Karta över Svenska Högarna 1901.
Referenser
Noter
^ [abcdef] Skyddade områden, naturreservat, 18 december 2015, läs onlineläs online, läst: 20 januari 2017.[källa från Wikidata]
^ [abcd] Skyddade områden, naturreservat, 25 februari 2020, läs onlineläs online, läst: 25 februari 2020.[källa från Wikidata]
Hedin, Anders (1988). Ljus längs kusten: berättelser från tio svenska fyrplatser. Stockholm: Norstedt. sid. 188-229. Libris7154748. ISBN 9118734324
Thunman, Dan (2000). Sveriges fyrplatser: en bebyggelsehistorisk dokumentation av f.d. bemannade fyrplatser anlagda under Lotsverkets tid. Norrköping: Sjöfartsverket. sid. 111, 125, 137, 139, 141, 180-181. Libris8380547. ISBN 9186502190