Tecknet 馬 (häst) skrivet med stor sigillskrift (vänster) och normalstil (höger)
Stor sigillskrift. Eventuellt från 825 f.kr.
Stor sigillskrift (大篆; dàzhuàn) är en variant av kinesisk kalligrafi och en föregångare till de fem grundstilarna.
Stor sigillskrift är den äldsta formen av kinesisk kalligrafi, och har använts i minst 3 600 år.[1] De äldsta formerna av stor sigillskrift användes huvudsakligen för dekorativa märkningar av till exempel bronsföremål. Under Zhoudynastin (1046 f.Kr.–256 f.Kr.) började stilen användas till löpande text.[2] Stor sigillskrift användes systematisk fram till att den kinesiska skriften standardiserades till liten sigillskrift av Li Si efter Kinas enande 221 f.Kr.[3][1]
Stor sigillskrift karaktäriseras av långsträckta tecken med rundade krökar.[3] Sigillskrift används idag huvudsakligen i dekorativa sammanhang såsom konst, namnstämplar och logotyper.[2]
