Stillahavssluttningen

Stillahavssluttningen ligger väster om kontinentalgränsen (i rött) i Nord-, Central och Sydamerika.

Stillahavssluttningen är en geografisk region i Nord-, Central- och Sydamerika som ligger väster om den amerikanska kontinentalgränsen och sluttar nedåt mot Stilla havet. I Nordamerika utgör Klippiga bergen den östra gränsen medan regionen i Central- och Sydamerika är mycket smalare och avgränsas av västra Sierra Madre och Anderna.^[1][2][3] Begreppet används främst i vetenskapliga sammanhang och oftast när det handlar om specifika arter som förekommer i regionen.^[4][5]

I Nordamerika avvattnas regionen av flodsystemen Columbia-, Sacramento-, San Joaquin och Coloradofloden.^[6][7]

I Centralamerika omfattar regionen bergen och kustområdena väster om kontinentalgränsen i Mexiko och södra Guatemala, sydvästra Honduras, västra Nicaragua, västra/sydvästra Costa Rica och södra Panama. I Guatemala är Stillahavssluttningen en fuktig platå med bördig mark uppdelad i vidsträckta plantage där man odlar en mängd grödor som sockerrör, bananer och gummi.^[8] På Costa Rica utgörs Stillahavssluttningen av regionen väster om kontinentalgränsen vid distriktet Monteverde.^[9]

I Sydamerika är Stillahavssluttningen en smal region väster om Andernas högsta punkt och inkluderar Colombia, centrala Ecuador, västra och sydvästra Peru, och östra Chile.

Noter

Artikeln baseras på en översättning från engelskspråkiga wikipedias artikel Pacific Slope läst 2012-09-18

1. Browne, John Ross (1869). Resources of the Pacific Slope. San Francisco: H. H. Bancroft and Company 
2. Richard, Jerome S. (February 1908). Meteorology on the Pacific Slope. "16". Popular Astronomy. sid. 92–98. 
3. Leibel, Wayne. ”South America - A Continent of Extreme Contrasts”. Arkiverad från originalet den 11 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110711004307/http://www.fishchannel.com/freshwater-aquariums/species-info/cichlid/south-america-extreme-contrasts.aspx. 
4. ”The Angiosperm Phylogeny Group. An ordinal classification for the families of flowering plants”. The Cutting Edge (Missouri Botanical Garden) VI (1): sid. 531–553. January 1999. 
5. Margarita Caso; Charlotte González-Abraham; Exequiel Ezcurra (May 17, 2007). Divergent ecological effects of oceanographic anomalies on terrestrial ecosystems of the Mexican Pacific coast. Albuquerque, NM: University of New Mexico. http://www.pnas.org/content/104/25/10530.full. 
6. Rivers of the Pacific Slope. Coronet Instructional Films. http://www.archive.org/details/Riversof1947 
7. Pomeroy, Earl (2003). The Pacific Slope: a History of California, Oregon, Washington, Idaho, Utah, and Nevada. Reno: University of Nevada Press. sid. 488. ISBN 978-0-87417-518-9 
8. ”Map of Pacific Slope”. Arkiverad från originalet den 16 juli 2012. https://web.archive.org/web/20120716201457/http://www.letsgo.com/maps/central-america/guatemala/pacific-slope#ixzz1GG1P8BXP. 
9. Savage, Jay Mathers. (2002). The Amphibians and Reptiles of Costa Rica : a Herpetofauna Between Two Continents, Between Two Seas. Chicago: University of Chicago Press. sid. 954. ISBN 978-0-226-73537-5