Morrison är kanske den musiker i Velvet Underground som väckt minst uppseende. Han räknas ändå som ett viktigt inslag i gruppen då hans mer fokuserade och fasta gitarrspel höll ihop låtarna, medan Lou Reed spelade mer experimentellt och nyskapande. När basisten John Cale spelade andra instrument tog ofta Morrison över elbasen, men sedan Cale slutade 1967 rörde han den inte mer. Kort efter att Reed lämnat gruppen 1970 slutade även Morrison. Han började sedan köra bogserbåt.[3]
Morrison återförenades med gruppen under det tidiga 1990-talet, och turnerade med den. Han dog 1995 efter att ha diagnostiserats med Non-Hodgkins lymfom.[4]
Diskografi med The Velvet Underground
Singlar
"All Tomorrow's Parties" / "I'll Be Your Mirror" (1966)
"Sunday Morning" / "Femme Fatale" (1966)
"White Light/White Heat" / "Here She Comes Now" (1968)
"What Goes On" / "Jesus" (promo, 1969)
"Who Loves the Sun" / "Oh! Sweet Nuthin'" (1971)
"Foggy Notion" / "I Can't Stand It" (promo, 1985)
"Venus in Furs" / "I'm Waiting for the Man" (live, 1994)