Leader of the Liberal Party Ledamot av Kronrådet Ledamot av Irlands kronråd Ledamot av Förenade kungarikets 17:e parlament Storbritanniens 17:e parlament, North Lancashire (1857–1859)[6] Ledamot av Förenade kungarikets 18:e parlament Storbritanniens 18:e parlament, North Lancashire (1859–1865)[6] Ledamot av Förenade kungarikets 19:e parlament Storbritanniens 19:e parlament, North Lancashire (1865–1868)[6] Ledamot av Förenade kungarikets 20:e parlament Storbritanniens 20:e parlament, Radnor Boroughs (1869–1874)[6] Ledamot av Förenade kungarikets 21:a parlament Storbritanniens 21:a parlament, Radnor Boroughs (1874–1880)[6] Oppositionsledare i underhuset, Brittiska underhuset (1875–1880)[7] Ledamot av Förenade kungarikets 22:a parlament Storbritanniens 22:a parlament, North East Lancashire (1880–1885)[6] Ledamot av Förenade kungarikets 22:a parlament Storbritanniens 22:a parlament, Radnor Boroughs (1880–1880)[8] Ledamot av Förenade kungarikets 23:e parlament Storbritanniens 23:e parlament, Rossendale (1885–1886)[6] Ledamot av Förenade kungarikets 24:e parlament Storbritanniens 24:e parlament, Rossendale (1886–1891) Ledamot av Brittiska överhuset (1891–1908) Ordförande, Lancashire and Cheshire Antiquarian Society (1892–1897) Derbyshires lordlöjtnant (1892–1908) Kronrådets lordpresident (1895–1903) Förenade kungarikets utbildningsminister (1900–1902) Överhusets ledare (1902–1903)
Spencer Compton Cavendish, 8:e hertig av Devonshire (kallad Lord Cavendish of Keighley mellan 1834 och 1858, markis av Hartington mellan 1858 och 1891), född 23 juli1833, död i 24 mars1908 i Cannes, var en brittiskpolitiker.
Spencer Compton Cavendish var ledamot av det brittiska parlamentets underhus (liberal) 1857–1868 och 1869–1891. Han var understatssekreterare i krigsministeriet, samt februari–juni 1866 krigsminister. Då det liberala partiet kom till styret 1868, ingick han som generalpostmästare i regeringen och främjade som sådan det brittiska telegrafväsendet. Från 1871 till 1874 var han chief secretary för Irland, och övertog 1875 ledningen för det liberala underhuspartiet efter William Ewart Gladstone. I dennes regering blev han 1880 minister för Indien och övertog 1882 posten som krigsminister.
År 1885 avgick han tillsammans med Gladstone. Då denne bildade ny regering 1886 ville inte Cavendish inträda i denna, då han ogillade Gladstones irländska home rule-politik. Tillsammans med ett 90-tal andra utträdde han ur det liberala partiet och bildade det liberala unionistpartiet, som bekämpade home rule. 1886 försökte Salisbury förmå honom att överta ledningen för kabinettet, men han avböjde. Efter faderns död övertog han dennes hertigtitel och plats i överhuset och blev sedan överhusets ledare, men avgick 1903 av missnöje med Joseph Chamberlains tullpolitik. Under de följande åren var han ledare för de unionistiska frihandelsvännerna.
