Sparvuggla (Glaucidium passerinum) är en mycket liten uggla som förekommer i Europa och norra Asien. Den häckar i barr- och blandskogar och livnär sig på småfåglar och smågnagare. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
Utseende och läte
Sparvugglan känns främst igen på sin ringa storlek. Den är stor som en stare, mäter 15–19 centimeter, har ett vingspann på 32–39 centimeter[4] och väger ungefär 60 gram. Kroppen är gråbrun på ovansidan, med vitaktiga prickar, på undersidan vit med bruna längsgående fläckar eller streck. Stjärten har vita tvärband. Tårna har tätt med hårlika fjädrar ända ut till klorna. Den flyger i mjuka bågar likt en hackspett. Juvenila fåglar är mycket lika adulta men saknar merparten av de vita prickarna.
Dess sång, som kan höras på 500 meter, till en kilometers håll, består av taktfast upprepade entoniga mjuka visslingar med cirka en sekunds mellanrum.[5]
Utbredning och systematik
Sparvugglan har en palearktisk utbredning. Den delas upp i två underarter:[6][7]
Den är en partiell flyttfågel som vanligtvis stannar kring sitt häckningsområde året om.
Förekomst i Sverige
I Sverige häckar sparvugglan i barr- och blandskog från norra Skåne och norra Blekinge till Norrbotten.[2] Den saknas dock på Öland och Gotland samt i fjällen och fjällnära skogar.[2]
Levnadssätt
Sparvugglans häckar i gammal granskog med mycket lövinslag. Den förekommer också ofta i skogskanten mot öppna ytor. I Centraleuropa förekommer den i bergstrakter. Den är ganska oskygg och mest aktiv i gryning och skymning men kan även synas dagtid. I perioden februari-april hävdar den aktivt revir inför häckningssäsongen, då man kan höra dess sång när den sitter i toppen av en gran. Den häckar i ihåliga träd, gärna i hål som hackspettar gjort i äldre träd.
Föda
Sparvugglan lever av smågnagare och småfåglar upp till traststorlek. Den hamstrar ofta föda i håligheter i träd.
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Europa tros det häcka mellan knappt 100 000 och knappt 200 000 par.[9] Extrapolerat på hela sparvugglans utbredning kan därför världspopulationen mycket preliminärt uppskattas till mellan 500 000 och 1,2 miljoner vuxna individer.[1]
Häckningstäthet och antal kan variera kraftigt efter väder och tillgång på föda. Trots omfattande skogsavverkningar i Finland finns inga tecken på att arten minskar där. I västra Tyskland har dock sparvugglans försvinnande från många områden kopplats till avverkningar och vidare följder i ekosystemet, som ökning av kattuggla på högre höjd.[10] Surt regn i kombination med ökning av trädsjukdomar tros försvaga träd och göra de mer sårbara för stormar. Det i sin tur tros påvåerka ekosystem och ökad predation från kattuggla.[11]
Status i Sverige
Med en population på omkring 19 000 par i Sverige är sparvugglan den vanligaste ugglan i Sverige, tillsammans med kattuggla och pärluggla.[12] Det finns inga tecken på betydande populationsförändring.[2]
Namn
Sparvugglans vetenskapliga artnamn passerinus betyder "sparvlik", i detta fall åsyftande storleken.[13]
Bildgalleri
Referenser
Noter
- ^ [a b c d] BirdLife International 2016 Glaucidium passerinum . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 7 januari 2021.
- ^ [a b c d] Artfakta om sparvuggla, ArtDatabanken.
- ^ Jari Valkama (2019). ”Finsk rödlistning av sparvuggla – Glaucidium passerinum” (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. http://tun.fi/MX.29011. Läst 22 mars 2022.
- ^ Wahlberg,T. (1993). Kunskapen om fåglar: Alla häckande arter i Sverige (första upplagan). Stockholm: Rabén & Sjögren. sid. 226-227. 91-29-61772-3
- ^ Svensson et al., 2001
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
- ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.1). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.
- ^ Sverigelistan med underarter, BirdLife Sverige, läst 2024-02-18
- ^ BirdLife International. 2015. European Red List of Birds. Office for Official Publications of the European Communities, Luxembourg.
- ^ Holt, D.W., Berkley, R., Deppe, C., Enríquez Rocha, P., Petersen, J.L., Rangel Salazar, J.L., Segars, K.P. and Wood, K.L. 1999. Eurasian Pygmy-owl (Glaucidium passerinum). In: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. and de Juana, E. (eds), Handbook of the Birds of the World Alive, Lynx Edicions, Barcelona.
- ^ König, C. and Weick, F. 2008. Owls of the World. Christopher Helm, London.
- ^ Wirdheim, A & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2022. Hur går det för Sveriges fåglar med särskilt fokus på läget i fjällvärlden? Rapport från BirdLife Sverige och Svensk fågeltaxering, hämtad 2023-02-20
- ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4
Källor
- Lars Larsson (2001) Birds of the World CD-rom
- Svensson, L. Mullarney, K. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 210-211. ISBN 91-34-51038-9
Externa länkar
