Påverkad av Brandes och det litterära genombrottet, utgav han 1876 en samling berättelser, Fra provinsen, och senare följde en lång rad större eller mindre berättelser i starkt realistisk anda; de bär vittne om skarp iakttagelse och återges med bred humor: Uden midtpunkt (1879, senare dramatiserad; "Utan hållpunkt", 1885), Smaafolk (1880; svensköversättning 1881), Thomas Fris's historie (1881), ett vasst angrepp på nationalliberalismen, Et aar i embede (1883), som handlar om brytningarna mellan gammal och ny litteratur, mellan ortodoxi och fritänkeri, Skovfogedbörnene (1884), Det gamle apothek (1885), Birgittes skaebne (1888), Vilhelm Vangs studenteraar (1894; svensk översättning 1895) med flera.
Emil Elberling skriver i Nordisk Familjebok: "Åtskilliga af dem vanprydas dock af en märkbar lust att vilja docera fritänkeri och en komisk benägenhet för plattheter. Bäst äro hans mindre berättelser med sina skildringar af själländskt allmogelif och stadsbor (samlingen Ti fortaellinger 1891)." Schandorph experimenterade även med ett och annat lustspel. Han utgav 1882Samlede digte, aeldre og nyere med tillägget Fest- og sögnedage (1886) och Oplevelser (2 band, 1889-98). Efter hans död utkom Fortaellinger, udgave for folket (2 band, 1901) och Samlede romaner (6 band, 1904-05; blott ett urval), "men det förefaller", kommenterar Elberling, "som om de redan mist sitt tag i läsvärlden och snart skulle komma att råka i glömska". Till svenska är vidare översatt "Ett enkestånd" (1883) med mera.
