Slaget om Singapore

Slaget om Singapore Del av Stillahavskriget under andra världskriget Generallöjtnant Arthur Percival, ledd av en japansk officer, marscherar under vit flagg för att förhandla om de allierade styrkornas kapitulation i Singapore den 15 februari 1942. Det var det största överlämnandet av brittisk-ledda styrkor någonsin. Ägde rum 31 januari 1942 – 15 februari 1942 Plats Singapore, Straits Settlements Resultat Avgörande japansk seger Japansk ockupation av Singapore Stridande Malaya Command: III-kåren 8:e divisionen 18:e divisionen Malay Regiment Straits Settlements Volunteer Force No. 232 Squadron (begränsad inblandning) 25:e armén: Kejserliga gardet 5:e divisionen 18:e divisionen 3:e flygdivisionen Kejserliga japanska flottan Befälhavare och ledare Arthur Percival (tillfångatagen) Gordon Bennett Lewis Heath (tillfångatagen) M. Beckwith-Smith (tillfångatagen) Tomoyuki Yamashita Takuma Nishimura Takuro Matsui Renya Mutaguchi Styrka 85 000 36 000 Förluster 9 500 döda 5 000 skadade 120 000 tillfångatagna[1] 1 713 döda 2 772 skadade[2]

Slaget om Singapore var ett slag mellan brittiska och japanska trupper i staden Singapore i Sydostasien under andra världskriget. Japanerna gick segrande ur bataljen.

Historia

Efter Japans angrepp mot den amerikanska flottbasen Pearl Harbor i december 1941 hade man inlett en rad offensiver mot västerländska styrkor i Stilla havs-området. Japanerna hade erövrat den amerikanska kolonin Filippinerna, brittiska Hongkong, franska Indokina och holländska Indonesien och skördat seger efter seger mot sina fiender från väst. Japan ville se asiater härska i Sydostasien och i Stilla havet under japansk överhöghet och ville därför driva tillbaka européerna och USA.

Japanska styrkor inledde invasionen av Malaysia den 8 december 1941, bara en dag efter attacken mot Pearl Harbor. Japan var också allierat med Thailand vilket gav dem möjlighet att använda thailändarnas baser inför och under invasionen. Japanerna kunde använda thailändska flygbaser så deras bombplan kunde nå Singapore och andra mål i Malaysia. Inledningsvis höll brittiska och indiska trupper borta japanerna och var numerärt överlägsna dem, men de japanska styrkorna koncentrerade sina krafter och var överlägsna i taktik, utrustning och erfarenhet. Till havs lyckades de driva tillbaka de brittiska styrkorna och snart blev Singapore isolerat.

Britterna hade cirka 85 000 man i sin garnison men de flesta av dem var nyrekryteringar från lokalbefolkningen med dålig utrustning och liten eller ingen erfarenhet. De japanska styrkorna hade bara 30 000 man och hade därmed bara en tredjedel så stor styrka som sin fiende, men av de japanska soldaterna var många veteraner från Japans fälttåg i Kina och Indokina och väl utrustade och förberedda. Japanska styrkor inledde sitt anfall mot staden den 31 januari och avancerade in i stadens förorter trots intensivt motstånd från de brittiska och australiska divisionerna. Den 8 februari landsatte man stridsvagnar väster om staden och panik började sprida sig hos de försvarande styrkorna, eftersom de inte hade något att sätta emot stridsvagnar. De lyckades trots allt försvara sig men tvingades retirera sedan halva deras styrka utplånats. Trots detta misslyckades de japanska styrkorna att ta sig in i stadens hjärta.

Till slut började de allierade styrkorna få slut på proviant och ammunition och började bli mer och mer slitna av de konstanta artilleri- och flygangreppen från japanerna. Den 15 februari intog japanerna stadens centrum och tog kontroll över nästan hela staden. De allierade styrkorna kunde bara bjuda begränsat motstånd och gav sedan upp. Stadens befälhavare Arthur Percival kapitulerade samma dag och en av Storbritanniens största militära förluster någonsin var ett faktum.

Referenser

1. Sammanlagt uppgick de allierades förluster till 7 500 döda, 10 000 sårade och cirka 120 000 tillfångatagna under hela fälttåget.
2. Smith, Colin (2006). Singapore Burning: Heroism and Surrender in World War II. Penguin Group. ISBN 0-141-01036-3