Sinoromerska relationer avser relationerna mellan romerska kejsardömet och kinesiskaHandynastin. De båda rikena hade inga militära konflikter men hade ett viktigt och betydande handelsutbyte.[1][2] Kineserna uppskattade huvudsakligen romerska produkter av metall och glas, medan romarna värderade kinesiskt siden högt.[1] Den direkta kontakten mellan de båda rikena var begränsad, sannolikt beroende på avståndet och de mellanliggande länderna.[2]
År 97 skickade Handynastin Gan Ying väster ut i med avsikt att besöka Rom, men Gan Ying vände vid Partien, och nådde aldrig Rom.[2] De första officiella kontakterna mellan Rom och Kina beskrivs i det kinesiska historieverket Hou Hanshu. År 166 anlände sändebud från Andun (安敦) till Kina genom dagens Vietnam och betalade tribut i form av elfenben, noshörningshorn och sköldpaddsskal. Andun är sannolikt identifierad som den romerska kejsaren Marcus Aurelius.[3][4] Det är oklart, men tänkbart att även kinesiska sändebud besökte Rom.[2]
Kommunikationen mellan rikena skedde huvudsakligen dels över landvägen som år 97 användes av Gan Ying och vattenvägen som initierades år 166 från Rom av Andun.[3] Handelsvägarna mellan rikena kallas idag för Sidenvägen.[1]
I kinesiska historiska källor benämndes det Romerska kejsardömet vanligen Daqin (大秦; Dà Qín),[5] men även Lijian (犂鞬; Líjiān Qín).[4] I de romerska källorna beskrivs ett land, eller möjligen ett folkslag, som benämns Seres. Seres syftade sannolikt på norra Kina,[2] men kan möjligen även gälla Centralasien generellt.[2] Romerska källor nämner även Sinae, som syftade på södra Kina, eller den delen av Kina så nåddes vattenvägen.[2]
De äldsta fynden i Kina med kopplingar till Rom är daterade till första århundradet.[5] De mest betydande arkeologiska fynden i Kina från dess handel med Romerska kejsardömet är transparenta glaskärl.[5]
Det finns arkeologiska fynd från Europa i den kinesiska Gansuprovinsen och Xinjiang från tiden innan Sidenvägens öppnande, men det är oklart vilka relationer som fanns mellan rikena.[2][6]
