Signe Ida Katarina Hornborg, född 8 november 1862 i Åbo, död 6 december 1916 i Helsingfors, var en finländsk arkitekt.
Hornborg fick läsa vid Polytekniska institutet i Helsingfors på dispens och utexaminerades 1890, vilket gör henne till Finlands och världens första officiella kvinnliga arkitekt med akademisk examen.[1]
Biografi
Som biskopsdotter gick hon på Helsingfors yrkeshögskola från våren 1888. Hornborg tog arkitektexamen 1890 med särskilt tillstånd, eftersom kvinnliga elever inte antogs till skolan.[2] Efter att först ha inlett ett aktivt samarbete med Elia Heikel och ett långt samarbete med Lars Sonck.[3] Hon drev även egen verksamhet.
Ett av hennes mest anmärkningsvärda verk är Signelinna (även känd som Nerwanderin talo eller Nerwander House) i Björneborg (1892). Hon ritade också utsidan av Hyreshuset Sepänkatu (1897) i Helsingfors, eftersom det inte ansågs rätt för kvinnor att rita hela byggnader i en tid då arkitektur var ett mansyrke.[4]
Hornborg arbetade i nationalromantisk stil och bidrog även till projekteringen av brandkårsbyggnaden i Fredrikshamn, utan att begära betalning. Hon ritade bland annat bostadshuset vid Smedsgatan 1 i Helsingfors. och i samma stad – de två sistnämnda numera rivna. Hon arbetade också med kommunala byggnader för fattiga barn, som Arbetshemmet för barn i Helsingfors (numera rivet).[5]
Verk i urval
- Nerwanderska huset i Björneborg, 1892
- Fredrikshamns brandkårshus
- Bostadshuset Smedsgatan 1 i Helsingfors, 1897 (rivet)
- Arbetshemmet för barn i Helsingfors, för Fanny Palmén (rivet).
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Signe Hornborg, 26 maj 2024.
Noter
Källor
