San Salvatore de Inversis, även benämnd San Salvatore de' Ramberti[1] och San Salvatore ai Coronari,[2] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt Frälsaren. Kyrkan var belägen vid dagens Via dei Coronari i Rione Ponte.
Tillnamnen ”Inversis” och ”Ramberti” syftar på två romerska adelsfamiljer som residerade i området.[1][3]
Kyrkans historia
Kyrkan uppfördes sannolikt under 1100-talet. Dess första dokumenterade omnämnande förekommer i en bulla promulgerad av påve Alexander III år 1177. Kyrkan nämns därefter i en bulla utgiven år 1186 av påve Urban III; bullan uppräknar den bland filialerna till församlingskyrkan San Lorenzo in Damaso.[4][5] År 1218 underställdes San Salvatore församlingskyrkan Santi Celso e Giuliano tillsammans med två andra kyrkor: Sant'Angelo de Miccinellis och San Pantaleo iuxta Flumen.[2][6][7]
Kyrkan omnämns i Catalogo di Cencio Camerario, en förteckning över Roms kyrkor sammanställd av Cencio Savelli år 1192 och bär där namnet Salvatori in Bersorum.[8]
Därtill förekommer den i Il catalogo Parigino (cirka 1230) som Salvator de Nubersis,[9] i Il catalogo di Torino (cirka 1320) som Ecclesia sancti Salvatoris de Impersis[10] och i Il catalogo del Signorili (cirka 1425) som sci. Salvatoris de conversis.[11]
Vid mitten av 1500-talet etablerade sig adelsfamiljen Del Drago från Viterbo i Rom och införskaffade några byggnader vid Via Recta (dagens Via dei Coronari) för att där uppföra ett palats. Kyrkan San Salvatore kom i samband med detta att inlemmas i Palazzo del Drago.[5] År 1681 restaurerades kyrkan, som vid denna tid blivit ett privatkapell, på uppdrag av Mario Del Drago, kanik i Vatikanen.[5]
![]()
Piazzetta del Drago
Piazzetta del Drago, som i dag utgör en del av Via dei Coronari, är en kort återvändsgränd i Rione Ponte. Vid nummer 45 finns en 1500-talsportal flankerad av pilastrar med korintiska kapitäl. Portalbågens svicklar hade tidigare små skulpterade huvuden.
Referenser
Noter
Tryckta källor
- Adinolfi, Pasquale (1860) (på italienska). Il canale di Ponte e le sue circostanti parti: terzo saggio della topografia di Roma nell'età di mezzo. Narni: Gattamelata. OCLC 1002775979
- Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651
- Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. sid. 1434. OCLC 2997278
- Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954
- Krautheimer, Richard (2004) (på tyska). Rom: Schicksal einer Stadt, 312–1308 (3). München: C.H. Beck. sid. 280. ISBN 3-406-30575-X
- Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329
- Marti, Licia (Dicembre 1997). ”Santi Celso e Giuliano” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (11): sid. 22–25. ISSN 1126-6546.
- Pautrier, Massimo (2013) (på italienska). I Santi delle Chiese medievali di Roma (IV–XIV secolo). Roma. ISBN 978-1-291-37077-5
- Pratesi, Ludovico (1995) (på italienska). Il rione Ponte. Roma: Newton Compton editori. ISBN 88-7983-509-2
