Sö 159 är en vikingatida runsten av granit i Österberga, Runtuna socken och Nyköpings kommun.[2] [3]
Inskriften
Translitterering av runraden:
- : ikialtr : ak : aluiʀ : raisþu : stain : þansi : at : þurbiurn : faþur : sin : han uaistr hafʀ/(a)fʀ uf/(u)f uaʀit leki ¶ rorikʀ · kumytr biu · kunlaifʀ hiuk ru-aʀ[2]
Normalisering till runsvenska:
- Ingialdr ok Alveʀ/Ølveʀ ræisþu stæin þannsi at Þorbiorn, faður sinn. Hann vestr hafʀ of vaʀit længi. Hrøʀikʀ(?), Guðmundr(?), biu. Gunnlæifʀ hiogg ru[n]aʀ.[2]
Översättning till nusvenska:
- Ingjald och Alver reste denna sten efter Torbjörn, sin fader. Han har länge varit Västerut. Rörik, Gudmund, Boe, Gunnlev höggo runorna.[4]
Inskriften utom slingan är särskilt i början (nedifrån uppåt) mycket otydlig.[5] Stavlösa runorna är starkt sammanträngda, så att ordningsföljden är i osäker. Ristaren kanske använde dem av utrymmesskäl, p.g.a. de tar bara en tredjedel av platsen i jämförelse med vanliga runor. Denna del av inskriften är skriven på vers. Det versmått som användes är fornyrðislag, vilken har parvis allittererande rader. Den runsvenska texten blir med allitterationerna i fetstil:
- Hann vestr hafʀ
- of vaʀit længi.[4]
Liknande sats finns på även på Sö 106 och Sö 173.[4]
Källor
Externa länkar
