Benämningarna är en sammanslagning av ”sändare” (transmitter) och ”mottagare” (receiver).[1]
Typiskt används ordet för små radiosändare, till exempel walkie-talkie eller jaktradio, men även för kortvågsradiostationer som många radioamatörer har hemma. Även personlig lavinsökare kallas ibland sändtagare, eftersom den kan både sända (normal-läge) och ta emot (sökläge). Det ursprungligen engelska ordet används på en del andra språk även för telefonlur eller mobiltelefon.
Benämningen transceiver används även inom data- och telekommunikation för sändar/mottagarmoduler, oftast optiska. Dessa finns i olika formfaktor, bland annat GBIC, mini-GBIC även benämnd SFP.[källa behövs]
