Ryssar kallar sig själva russkije (русские). Namnet är känt åtminstone sedan tusen år. Ordet har sitt ursprung i ruser, det folkslag som grundade Kievrus. Det namnet kommer från Ruotsi, det finska ordet för Sverige, i sin tur från fornnordiskansRoþrslandi, det gamla namnet för Roslagen.[2][3]
Etymologin har alltid varit politiskt känslig.[4] Den så kallade ”nordiska” versionen ovan har kontrasterats mot den ”slaviska” versionen i vilken namnet anknyter till ett ord som stod för ”björn” i fornslaviska. Russkije kan anknytas till Dneprs biflods Ros namn (man bör dock minnas att det finns många andra geografiska företeelser i Europa med liknande namn).
Under 1500- och 1600-talen började tre större dialekter urskilja sig ur det gammalryska språket: ukrainska ("lillryska"), belarusiska och storryska, eller egentlig ryska. Dagens ryssar är huvudsakligen ättlingar till så kallade ”storryssar”. Orden "lillryssar" och "storryssar" är inte gångbara idag.
Idag använder ryssarna ordet russkije bara för att beteckna dagens etniska ryssar eller i historiskt sammanhang. När man talar om Rysslands befolkning överhuvudtaget, använder man ordet rossijane (россияне), "ryssländare".
Många nutida populära ryska förnamn är av icke-slaviskt ursprung. Till exempel är förnamnen Michail samt de ”klassiska ryska” förnamnen Ivan och Marija av judiskt ursprung, Aleksandr, Jevgenij, Vasilij, Jelena och Jekaterina av grekiskt, Maksim och Marina av latinskt, Igor och Uleb av skandinaviskt (av Guðleifr/Guðlefr respektive Helga). Slaviska är namn som slutar på mir/měr (Ostromir, Tikhomir, Vladimir), *voldъ (Vsevolod, Rogvolod), *slavъ (Vladislav, Dobroslav). Namnen Oleg, Olga, Boris[5], Gleb anses också vara slaviska av vissa filologer.[6]
Flera ryska efternamn slutar med -ov, -ev, -in, eller, -ova, -eva, -ina hos kvinnor. Dessa ändelser kan tolkas som (ålderdomliga) genitivändelser. Ändelsen -nko eller -ko, som är mer typisk för ukrainare, är också vanlig. Ändelsen -nkov (-nkova) är oftast bara en ryssifiering av ett efternamn som slutar med -nko. Övriga typiska ändelser förekommer relativt sällan och är följande: -uk/-juk (mer typisk för ukrainare), -ak/-jak, -un, -ets, -skij (-skaja) (förekommer hos alla slaver, särskilt polackerna men då som - ski (ska)), -ij, -itj (mer typisk för belarusier). De tio ryska efternamn som är vanligast förekommande är följande:[7] Smirnov (av ryska смирный, "lugn", "spak"), Ivanov, Kuznetsov (av ryskt кузнец, "smed"), Popov (av поп, "rysk ortodox präst"), Sokolov (av сокол, "falk"), Lebedev (av лебедь, "svan"), Kozlov (av ”козёл”, "getabock"), Novikov (av новый, "ny"), Morozov (av мороз, "frost"), Petrov.
Ett fullt ryskt namn (liksom ett belarusiskt eller ukrainskt) innehåller även personens faders förnamn. Detta kallas fadersnamn (отчество, ottjestvo) och slutar med -evitj/-ovitj, samt, -evna/-ovna i de kvinnliga namnen (dessa ändelser kan även uppfattas som genitiv av faderns förnamn). Till exempel är Rysslands presidents, under perioden 2012-2020, fulla namn Dmitrij Anatoljevitj Medvedev, vilket innebär att hans fader hette Anatolij. Vill man tilltala någon artigt, använder man den tilltalades förnamn plus fadersnamn.
^Max Vasmer. Boris. Etymologisk ordbok för det ryska språket. Institutet för det ryska språket vid den ryska vetenskapsakademin uppkallad efter V. V. Vinogradov.
^Stanislav Rospond. Struktur och klassificering av östslaviska antroponymer // Вопросы языкознания. — М.: Наука, 1965. — Вып. 3. — С. 12—18.
.jpg)
