Royal Ordnance L7

Royal Ordnance L7
Centurion Mark 10
Typ	Stridsvagnskanon Högtryckskanon
Ursprungsplats	Storbritannien
Tjänstehistoria
I tjänst	1959–idag
Produktionshistoria
Konstruktör	Royal Ordnance Factory
Specifikationer
Vikt	ca 1,3 ton
Längd	ca 5,9 m
Piplängd	L/52 (5,46 m)
Patron/Laddning	105 × 617 mm R
Kaliber	105 mm
Mekanism	Kilmekanism
Bakladdning	Horisontalkil
Utgångshastighet	runt 650–750 m/s (spränggranat) runt 1400–1500 (pansarrojektil)
Effektiv räckvidd	ca 4,000 m

Royal Ordnance L7 är en stridsvagnskanon i kaliber 10,5 cm som ursprungligen utvecklades i Storbritannien under 1950-talet. Det är en av världens mest framgångsrika stridsvagnskanoner och har i stort sett använts över hela världen i någon form. Den har licenstillverkats och vidareutvecklats av bland annat USA (som M68), Tyskland, Japan och Kina med mera och dess ammunition, 105 × 617 mm R, fortsätter att se vidare bruk i modernare konstruktioner, såsom USA:s nya stridsvagnskanon M35.

Vapnet utvecklades ursprungligen för den brittiska stridsvagnen Centurion Mark 9 och 10 under 1950-talet och valdes snabbt som

Kända vagnar med vapnet (urval)

• 1959 – Centurion
• 1959 – M60 Patton (amerikansk vidareutvecklad pjäs: M68)
• 1965 – Vickers MBT
• 1965 – Leopard 1
• 1965 – Panzer 61
• 1967 – stridsvagn 103 (svenskutvecklad pjäs: Bofors L74, kamrad för samma 105 × 617 mm R)
• 1971 – Panzer 68
• 1975 – Stridsvagn Typ 74
• 1980 – M1 Abrams (första varianterna M1 och IPM1 etc, amerikansk vidareutvecklad pjäs: M68)
• 1983 – TAM (Tanque Argentino Mediano)
• 1987 – K1 (amerikansk vidareutvecklad pjäs: M68)

Vidareutvecklingar / andra 105 × 617 mm R pjäser

• Bofors L74
• M68 (stridsvagnskanon)
• M35 (stridsvagnskanon)
• Rheinmetall Rh-105

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 21 november 2024.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Royal Ordnance L7.