Renin är ett proteolytiskt enzym som bildas i njurarnas juxtaglomerulära apparat som svar på att blodtrycket sjunker. Renin omvandlar angiotensinogen i blodplasma till angiotensin I. Angiotensin I omvandlas i sin tur av enzymet ACE (angiotensinkonverterande enzym) i lungornas kapillärer till slutprodukten angiotensin II. Angiotensin II leder till flera effekter i kroppen, bland annat:
En ny läkemedelsklass kallad direkta reninhämmare (DRI) har under 2007 godkänns av EU. Läkemedlet Rasilez (aliskiren) är det första exempel på reninhämning.
Upptäckt
Renins effekt och dess samband med genomblödning i njurarna upptäcktes av den finske fysiologen Robert Tigerstedt i samarbete med sin assistent Per Gustaf Bergman medan han arbetade vid Karolinska institutet i Stockholm. Det presenterades första gången år 1897 vid en kongress i Moskva[1] följt av utförlig redovisning inklusive benämningen renin år 1898 i tidskriften Skandinavisches Archiv für Physiologie.[2] Upptäckten var betydligt före sin tid då vare sig kunskap, utrustning och laboratorieskicklighet var tillräckligt utvecklade så andra lyckades inte reproducera Tigerstedts resultat, utan de föll mer eller mindre i glömska under närmare 40 år till inpå 1930-talet[3], varefter en snabb och intensiv forskning kring hormonet vidtog.
Se även
Referenser
