Prins Shotoku (Shōtoku-Taishi), född 574, död 622[1], var japansk kronprins och regent för kejsarinnan Suiko. Han är mest känd för sitt främjande av kinesisk kultur och förvaltning i Japan.[2]
Prins Shotoku var prinsregent från Suikos tillträde år 592 till sin död[1][2]. Han allierade sig med den buddhismförespråkande Soga-ätten, men hade en genomtänkt självständig politik. Själv var han buddhist men även lärd i kinesisk statsvisdom[3], vilket märks i hans skrift i sjutton punkter om statens styrelse ufärdad 604[2], där han förespråkade vördnad för buddhismens tre juveler[3] men också den konfucianska[2] synen på regeringsmakten och undersåtarnas lydnadsplikt[3]. Samma år införde han en officiell ranglista inspirerad av det kinesiska hovets.[2] Med sina historiska och genealogiska arbeten lade han grunden för den japanska statsteorin.[3] Även den kinesiska kalendern införde han.[2]
Han sände flera ambassader till Kina, bland annat en till kejsar Yang Di i Loyang ledd av Omo Imoko 607 e.Kr. Med ambassaderna kom även japanska adelsmän som ofta stannade länge i Kina i utbildningssyfte.[2] Dock misslyckades Shotoku med att få erkännande av det nya riksnamnet Nihon (soluppgångens land) och av Japans härskare som "himmelens son" i likhet med de kinesiska kejsarna[3].
Källor
