Murklor

Stenmurkla, Gyromitra esculenta.

Biskopsmössa, Gyromitra infula

Toppmurkla, Morchella conica.

Murklor är svampar från flera släkten av sporsäckssvampar (Ascomycota). De ingår i ordningen skålsvampar (även kallad disksvampar).^[1]

Murklor har oftast fot samt ett möss- eller skålformigt hattparti, hos vissa med hjärn- eller valnötsliknande former, och skiljer sig liksom övriga sporsäckssvampar från många andra svampar, till exempel porsvampar och taggsvampar, genom att sakna tydliga sporpartier. De är i allmänhet ihåliga i fot och hatt.

Några murklor är ätliga, men bland annat stenmurkla (känd som en delikatess) är mycket giftig, och Livsmedelsverket i Sverige avråder från att äta den, även efter torkning och förvällning.^[2] Den finländska motsvarigheten till det svenska Livsmedelsverket, Livsmedelssäkerhetsverket Evira, bedömer emellertid att stenmurkla går bra att äta om den först förvälls två gånger i rikligt med vatten.^[3]

Arter

Exempel på arter som kan räknas som murklor:

• Genus Morchella
  • Toppmurkla, Morchella conica

• Genus Gyromitra
  • Stenmurkla, Gyromitra esculenta
  • Blek stenmurkla, Gyromitra gigas
  • Biskopsmössa (även kallad brun hattmurkla), Gyromitra infula

• Genus Helvella
  • Svart hattmurkla, Helvella lacunosa
  • Vit hattmurkla, Helvella crispa
  • Smal hattmurkla, Helvella elastica

• Övriga
  • Bombmurkla, Sarcosoma globosum
  • Örmurkla, Discini perlata
  • Stort haröra, Otidea onotica
  • Brunskål, Peziza hadia
  • Mönjeskål (även brandgul skålsvamp respektive brandgul skålmurkla), Aleuria aurantia
  • Luden skålmurkla, Humaria hemisphaerica
  • Ögonskål, Lachnea scutellata
  • Rotskål, Sclerotinia tuberosa
  • Mössmurkla, Cudonia confusa
  • Spadmurkla, Spathularia flavida
  • Slemmurkling, Leotia lubrica

Källor

• Nationalencyklopedin på internet, kortartikel murklor, hämtad 23 februari 2009.
• Cortin, B: Svampar i färg, Almqvist & Wiksell, Stockholm 1978. (ISBN 91-20-04587-5)

Noter

1. ”skålsvampar”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/sk%C3%A5lsvampar. Läst 4 februari 2019. 
2. Christer Andersson: Stenmurklan - olämplig att äta Arkiverad 1 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine. Toxikologiska enheten, Livsmedelsverket.
3. ”Behandling av stenmurklor och varningsmärkningar”. Livsmedelssäkerhetsverket Evira. Arkiverad från originalet den 21 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160121073606/http://www.evira.fi/portal/se/livsmedel/tillverkning%20och%20forsaljning/frukt%20och%20gronsaker/svampar/behandling%20av%20stenmurklor%20och%20varningsmarkningar/. Läst 27 mars 2016. 

Externa länkar

• Morel på engelska Wikipedia, den semantiskt mest näraliggande översättningen av svenskans murkla, som dock endast innefattar svampar av genuset Morchella. Flera av arterna i Gyromitra kallas på engelska för False morel, vilket ibland också inkluderar genuset Verpa.