Emil Elberling skriver i Nordisk Familjebok: "Han hade ett skönt och ädelt yttre samt blef genom sin djupa poetiska känsla och fina smak i förening med mycken flit en af scenens förnämsta konstnärer. Hans styrka låg i tragedien och det rörande skådespelet (han var den förste, som tolkade nordiska hjälteroller), och han grundlade en ny skola, där sanning och värme trädde i stället för svulst, men skördade därjämte lagrar både som älskare i lustspelet och som sångare."
År 1788 blev han instruktör och 1804 föreståndare för den dramatiska skolan, men hade sedan 1808 av giktkrämpor hindrats från att uppträda. Han var sedan 1778 gift med Johanne Cathrine Olsen, ett av den danska scenens största namn. Dottern Wilhelmine Emilie Rosing debuterade 1802 och lade i dagen stor dramatisk talang. En annan dotter blev moder åt bröderna Michael, Wilhelm och Johan Wiehe, som ärvde morfaderns konstnärsgåvor.
