Fry var son till en företagare och byggherre, och utbildade sig först vid Liverpool Institute Hign School. Efter militär tjänstgöring under första världskriget kunde 1920 han för sin ersättning som krigsveteran fortsätta sin utbildning vid Liverpool University School of Architecture, där han studerade ”suave neo-Georgian classism” under professor Charles Reilly.
Efter sin examen 1923 arbetade han en kort tid i New York innan han återvände till England och anslöt sig till Thomas Adams och Longstreth Thompson, specialister på stadsplanering. Han blev sedan chef för arkitektavdelningen hos Southern Railway där han 1924 – 36 svarade för den nyklassistiska utformningen av järnvägsstationerna i Margate, Ramsgate och Dumpton Park. Han återvände 1930 till Adams och Thompson, som delägare i arkitektbyrån.
Fry var en av funktionalismens pionjärer i England och arbetade tillsammans med Walter Gropius 1934 – 36 och uppförde privathus och bostadskomplex i London och dess omgivningar. Under åren 1937 – 42 var han engagerad i MARS-gruppen som arbetade med planering för renoveringen av efterkrigstidens London.
Under andra världskriget tjänstgjorde han inom Royal Engeneers och avgick därifrån med majors grad. Under efterkrigstiden hade han betydande uppdrag i bl. a. Nigeria, Ghana och Indien.
1933-1934 Sassoon House (arbetarbostäder), St. Mary's Road, Peckham, South-East London, Frys första byggnad i förspänd betong,[1] tillsammans med Elizabeth Denby[2]
^Structural Concrete, the Journal of the Reinforced Concrete Association, Vol.2 No.7 Jan/Feb 1965, page N10, from notes on remarks made by Fry in his speech made 4 November 1974 on the occasion of his award of the Royal Gold Medal for architecture
^ [ab] Brenda Martin and Penny Sparke, Women's Places: Architecture and Design 1860–1960, London: Routledge, 2003 ISBN 0-415-28448-1