Ludlow Castle är en stor borg, som numera ligger i ruiner, som dominerar staden Ludlow i Shropshire, England. Den står på en höjd över floden Teme. Borgen var länge en viktig gränsbefästning mellan Wales och England. Det var ett kungligt slott mellan 1461 och 1811 och samlingsplats för Council of Wales and the Marches till 1689.
Historik
Ludlow Castle förmodas ha uppförts av den normandiska adelsmannen Walter de Lacy omkring år 1075.[1]. Den grundades i samband med normandernas erövring av England, för att befästa och kolonisera gränstrakterna mot Wales för Wilhelm Erövraren, Englands nya kung. Som andra normandiska slott uppfördes det först i trä, men hade redan 1115 fått murar av sten.
Borgen var platsen för Rådet för Wales och Marches i omkring hundra år. Det var hem för fyra tronföljare: prins Edvard, son till Edvard IV, bodde där mellan 1473 och 1483; Arthur Tudor, son till Henrik VII, som även tog dit sin brud Katarina av Aragonien för att bo där några månader innan han dog, mellan 1493 och 1502; och Maria Tudor, Henry VIII:s dotter, som bodde där som de facto tronarvinge mellan 1525 och 1528. Under Elisabets regeringstid upphörde traditionen att ha tronarvingen boende på Ludlow, och slottet sköttes därefter av kungliga guvernörer. Det intogs av den parlamentariska armén under John Birch 26 maj 1646. År 1689 avskaffades Council of Wales and the Marches, och borgen förlorade därefter sitt syfte och började förfalla. Under 1700-talets gång avfolkades slottet och föll gradvis i ruiner, som kom att romantiseras under 1800-talet.
Den genomgick stora ombyggnader under Tudortiden och förblev i kunglig ägo fram till att det år 1811 köptes av earlen av Powis.
Ludlow Castle erbjuder numera rundturer och evenemang för att locka turister.
