Lucille Gicquel

Lucille Gicquel
Redigera
Födelsedatum13 november 1997[1]Redigera (27 år)
FödelseplatsRennes, Frankrike[2]Redigera
Längd189 cmRedigera
SpelarpositionhögerspikerRedigera
Sportvolleyboll[3]Redigera
Klubb som aktiv idrottare
ÅrKlubbSM
2015–2018RC Cannes[4]Redigera
2018–2020Neptunes de Nantes[4]Redigera
2020–2021Imoco Volley[4]Redigera
2021–2023Cuneo Granda Volley[4]Redigera
2023–Nilüfer BSK[4]Redigera
Landslag som spelare
ÅrLandslagSM
2017–Frankrike FrankrikeRedigera
Resultat
Kronologisk resultatlista
Pos.TävlingÅr
Frankrike Frankrike
21Europamästerskap[5]Redigera2019
7Europamästerskap[6]Redigera2021
6Europamästerskap[7]Redigera2023
Redigera uppgifter i faktarutan

Lucille Gicquel, född 13 oktober, 1997 i Rennes (Ille-et-Vilaine), Frankrike, är en volleybollspelare (spiker).

Hon är född i Rennes och är dotter till höjdhopparen Jean-Charles Gicquel (ännu innehavare av det franska inomhusrekordet). Hon började spela volleyboll vid 12 års ålder i sin hemstad, efter att ha provat dans, gymnastik och handboll. Efter bara ett år med REC Volley började hon spelad med Institut fédéral de volley-ball lag i Toulouse 2013.[8]

Lucille Gicquel skrev på sitt första proffskontrakt 2015, bara 17 år gammal, med RC Cannes (en klubb som vunnit varje franskt mästerskap sedan hennes födsel). Hon spelade med klubben under tre säsonger och vann franska cupen med klubben 2016 och 2018 och kom tvåa i franska mästerskapet 2016 och 2018.[9] För att spela mer och utveckla sig valde hon 2018 att gå över till VB Nantes 2018, där hon blev en av seriens bästa poängvinnare första säsongen. Laget kom två i franska mästerskapet (efter RC Cannes) och gick till final i franska cupen (slagna av AS Saint-Raphaël Var Volley-Ball)[10], därigenom kvalificerade sig laget till CEV Champions League.[11] Även den andra säsongen i klubben var framgångsrik.[12][13][9]

Hon skrev 2020, som femte fransyska (efter Brigitte Lesage, Karine Salinas, Kinga Maculewicz och Christina Bauer), på för den italienska volleybollklubben Imoco Volley.[9]. I september 2020, vann hon sin första titel med klubben då de vann den italienska supercupen, där hon började matchen som reserv för den italienska stjärnan Paola Egonu. Detta var generellt var fallet under säsongen. Vid flera tillfällen, framförallt då Paola vilade, blev hon utsedd till matchens bästa spelare. Med klubben vann hon italienska cupen (dock spelade hon inte i finalen), italienska mästerskapet och CEV Champions League (återigen utan att delta i finalen). Hon blir första franska att vinna Champions League sedan RC Cannes vann tävlingen 2002-2003[14][15][16][17][18][19][20]. Efter säsongens slut valde hon att gå över till Cuneo Granda Volley för att få mer speltid[21].

Gicquel debuterade i seniorlandslaget 2017. Hon var med bland de 14 spelare som kallades upp av förbundskapten Émile Rousseaux till EM 2019 i Turkiet, vilket var hennes första större internationella mästerskap.[22] Turneringen var en besvikelse då laget, trots en seger mot Bulgarien (3-2) i första matchen, slutade sist i sin grupp efter förluster mot Grekland (0-3) och Finland (1-3) och därigenom blev utslagna direkt[23][24][25][26][27][28]. Vid EM 2021 är var hon en del av Frankrikes lag som nådde kvartsfinal, trots att snittåldern bara var 22 år och fyra av spelarna inte var proffs. Detta var Frankrikes bästa resultat sedan 2013. De vann mot Bosnien (3-0) och Belgien (3-1) i gruppspelet och mot Kroatien (3-2) i åttondelsfinalen, för att sedan förlora med 3-1 mot Serbien i kvartsfinalen i Belgrad.[29][30][31][32][33][34][35][36][37][38][39].

Externa länkar

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia.
  1. ^ ”Lucille Gicquel”. http://www.worldofvolley.com/wov-community/players/24095.html. 
  2. ^ https://espritbleu.franceolympique.com/espritbleu/fichiers/File/JxMed/Guide-Jeux%20Mediterraneens%202018.pdf
  3. ^ ”CEV spelar-ID”. https://www-old.cev.eu/PlayerDetail.aspx?PlayerID=48215. Läst 6 maj 2022. 
  4. ^ [a b c d e] ”Volleybox”. https://volleybox.net/wd-p6388. 
  5. ^ [a b] ”CEV EuroVolley 2019 - Women” (på engelska). Confédération Européenne de Volleyball. https://www-old.cev.eu/Competition-Area/competition.aspx?ID=1053&PID=-2. Läst 10 september 2022. 
  6. ^ [a b] ”CEV EuroVolley 2021 - Women” (på engelska). Confédération Européenne de Volleyball. https://www-old.cev.eu/Competition-Area/competition.aspx?ID=1248&PID=-2. Läst 16 april 2022. 
  7. ^ [a b] ”Women - EuroVolley” (på engelska). Confédération Européenne de Volleyball. https://eurovolley.cev.eu/en/2023/women/#final-standing. Läst 10 september 2023. 
  8. ^ « #11 GICQUEL Lucille », ffvb.org
  9. ^ [a b c] « Lucille Gicquel rejoint l'Italie et Conegliano », lequipe.fr, 9 mai 2020
  10. ^ « Volley-ball. Coupe de France féminine. Le VB Nantes à une marche du sacre », ouest-france.fr, 3 mars 2019
  11. ^ « VBN : Direction la ligue des champions », damedesport.com, 20 mai 2019
  12. ^ « VB Nantes. Quand les voyages forgent le caractère », ouest-france.fr, 4 février 2020
  13. ^ « Volley-ball. Ligue des champions (F) : quatre Nantaises dévoilent les secrets d’une bonne coloc’ », ouest-france.fr, 5 février 2020
  14. ^ « Lucille Gicquel, une Française chez les reines du monde », lequipe.fr, 22 octobre 2020
  15. ^ « Italie : le coup d'éclat de Lucille Gicquel », lequipe.fr, 3 novembre 2020
  16. ^ « En Italie, Lucille Gicquel fait encore parler d'elle », lequipe.fr, 24 janvier 2021
  17. ^ « Lucille Gicquel remporte la Coupe d'Italie avec Conegliano », lequipe.fr, 14 mars 2021
  18. ^ « La pointue française Lucille Gicquel avec Imoco Volley est Championne d’Italie », block-out.fr, 26 avril 2021
  19. ^ « Volley - C1 (F) - Lucille Gicquel et Conegliano remportent la Ligue des champions contre Vakifbank Istanbul », yahoo.com, 1er mai 2021
  20. ^ « Volley. Ligue des champions féminine : pour Lucille Gicquel, Gagner serait exceptionnel », ouest-france.fr, 30 avril 2021
  21. ^ « Volley. Lucille Gicquel change de club mais reste en Italie », letelegramme.fr, 10 mai 2021
  22. ^ « Émile Rousseaux dévoile sa liste des 14 sélectionnées », lefigaro.fr, 19 augusti 2019
  23. ^ « Euro (F) : l'équipe de France remporte son premier match face à la Bulgarie (3-2) », lequipe.fr, 23 augusti 2019
  24. ^ « Euro : les Françaises dominées en trois sets par la Grèce », lequipe.fr, 24 augusti 2019
  25. ^ « Euro : l'équipe de France s'incline face à la Serbie », lequipe.fr, 26 augusti 2019
  26. ^ « La Finlande pousse la France vers la sortie de l'Euro », lequipe.fr, 27 augusti 2019
  27. ^ « Amandine Giardino : «Dégoûtée, mais c'est mérité », lequipe.fr, 27 augusti 2019
  28. ^ « Euro féminin de volley : la France termine par une défaite face à la Turquie », francetvinfo.fr, 28 augusti 2019
  29. ^ ”Volley-ball. Équipe de France féminine : trois rencontres pour faire partie des 14” (på franska). Ouest-france.fr. 12 augusti 2021. https://www.ouest-france.fr/sport/volley/volley-trois-matchs-pour-faire-partie-des-14-57e37436-fb9a-11eb-a4cb-5f9c33cad35d. 
  30. ^ ”Euro féminin de volley : « un vrai test » pour une équipe de France en construction” (på franska). Le Monde.fr. 20 augusti 2021. https://www.lemonde.fr/sport/article/2021/08/20/euro-feminin-de-volley-un-vrai-test-pour-une-equipe-de-france-en-construction_6091866_3242.html. 
  31. ^ « Les Bleues des Aixoises Rotar et Giardino à l'assaut de l'Euro de volley » Arkiverad 19 oktober 2021 hämtat från the Wayback Machine., maritima.info, 20 augusti 2021
  32. ^ « L'équipe de France s'incline en quatre manches contre la Russie pour son premier match de l'Euro féminin », lequipe.fr, 21 augusti 2021
  33. ^ « L'équipe de France balayée par la Serbie à l'Euro », lequipe.fr, 21 augusti 2021
  34. ^ « Les Bleues décrochent leur première victoire à l'Euro face à la Bosnie-Herzégovine », lequipe.fr, 23 augusti 2021
  35. ^ « Les Bleues qualifiées pour les huitièmes de l'Euro après leur victoire contre l'Azerbaïdjan », lequipe.fr, 25 augusti 2021
  36. ^ « La France s'offre la Belgique lors de son dernier match de poules et affrontera la Croatie en huitièmes de l'Euro », lequipe.fr, 26 augusti 2021
  37. ^ « L'Aixoise Amandine Giardino "super contente" d'être en 8e de l'Euro avec les Bleues » Arkiverad 4 oktober 2021 hämtat från the Wayback Machine., maritima.info, 26 augusti 2021
  38. ^ « Les Bleues en quarts de finale de l'Euro après leur victoire contre la Croatie », lequipe.fr, 29 augusti 2021
  39. ^ « La France éliminée en quarts de finale de l'Euro par la Serbie », lequipe.fr, 1 september 2021
v • r
000Frankrikes trupp – EM i volleyboll för damer 2023000
Frankrike

Strategi Solo vs Squad di Free Fire: Cara Menang Mudah!