Louis A. Johnson

Louis A. Johnson
Född	Louis Arthur Johnson 10 januari 1891[1][2][3] Roanoke, Virginia, USA
Död	24 april 1966[1][3] (75 år) Washington, D.C., USA
Begravd	Clarksburg
Medborgare i	USA
Utbildad vid	University of Virginia School of Law
Sysselsättning	Advokat[4], politiker, arméofficer
Befattning
Ledamot av West Virginias delegathus National Commander of the American Legion (1932–1933) USA:s försvarsminister (1949–1950)[3]
Politiskt parti
Demokratiska partiet
Utmärkelser
Kommendör av Hederslegionen Presidentens merit-medalj
Redigera Wikidata

Louis Arthur Johnson, född 10 januari 1891 i Roanoke, Virginia, död 24 april 1966 i Washington, D.C., var en amerikansk advokat och demokratisk politiker. Han var USA:s försvarsminister från 1949 till 1950.

Biografi

Johnson studerade juridik vid University of Virginia och erhöll där examen. Han inledde sin karriär som advokat i Clarksburg, West Virginia. Hansbyrå Steptoe and Johnson öppnade senare filialer i Charleston, West Virginia och i Washington, D.C. Sin politiska karriär inledde han 1916 i West Virginias lagstiftande församling. Han ledde justieutskottet i den lägre kammaren, delegathuset. Johnson deltog i första världskriget som överstelöjtnant i USA:s armé.

Han var biträdande krigsminister 1937-1940. Han var en anhängare av militär upprustning och hamnade ofta i konflikt med den isolationistiskt sinnade krigsministern Harry Hines Woodring. Efter Frankrikes fall 1940 sparkade president Franklin D. Roosevelt både Woodring och Johnson.

I 1948 års presidentvalskampanj samlade Johnson effektivt pengar till Harry S. Trumans kampanjkassa. Han tjänstgjorde som USA:s försvarsminister under president Truman 1949–1950.

Representanthusets försvarsutskott inledde en undersökning av försvarsministerns ämbetsutövning. USA:s flotta var speciellt missnöjd med flygplanet Convair B-36 i USA:s flygvapen och dess möjligheter att penetrera Sovjetunionens luftrum. Även om missnöjet var koncentrerat kring B-36 och Johnson och flygvapenminister Stuart Symington, var en djupare anledning till amiralernas oro Johnsons mål att minska flottans resurser. Representanthusets undersökning förkastade flottans anklagelser, benämnda som amiralernas revolt, mot Johnson och Symington som grundlösa.

Medan Johnsons sparåtgärder hade varit i linje med president Trumans politik, var det han som fick bära skulden för misslyckandena i Koreakriget. Johnson avgick i september 1950 på Trumans begäran. Han fortsatte sin karriär inom juridiken till slutet av sitt liv.^[5]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Louis A. Johnson, tidigare version.

Noter

1. ^ [ ] SNAC, SNAC Ark-ID: w6c82s99, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
2. Find a Grave, Find A Grave-ID: 6928472, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
3. ^ [ ] Historical Office of the Office of the Secretary of Defense, Department of Defense Key Officials : September 1947–October 2023, Historical Office of the Office of the Secretary of Defense, 3 oktober 2023, s. 5, läs online.^{[källa från Wikidata]}
4. s. 678, ISBN 0-671-45654-7, ”he named for financial chairman Louis A. Johnson of Clarksburg, West Virginia, a former commander of the American Legion and Assistant Secretary of War who had headed the financial committee of the Democratic Party from 1936 to 1940. Johnson was a looming, bald-headed, headstrong corporation lawyer and millionaire who stood over six feet tall and weighed 250 pounds.”.^{[källa från Wikidata]}
5. ”Louis A. Johnson: Harry Truman Administration” (på engelska). history.defense.gov. OSD Historical Office. https://history.defense.gov/Multimedia/Biographies/Article-View/Article/571265/louis-a-johnson/. Läst 16 februari 2022. 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Louis A. Johnson.

Företrädare: James Forrestal

USA:s försvarsminister 1949–1950

Efterträdare: George C. Marshall