Landois tillskrivs även erkännandet av det periostala bildningssättet av djurens horn och av värmecentret i hjärnbarken. Han beskrev först av alla angina pectoris 1866 och ataxi 1876 och angav kromsyra-kvicksilvermetoden för studiet av nervelementen, 1872, en metod, vars räckvidd han knappast själv överskådade, och som senare i annan form upptogs av Camillo Golgi. Mest känd är Landois Lehrbuch der Physiologie des Menschen (1880, 13:e upplagan), en bok, som i särskilt grad tar hänsyn till kliniken och den praktiserande läkarens behov.
Övriga skrifter (i urval)
Die Lehre vom Arterienpuls (1872)
Die Transfusion des Blutes (1875)
Beiträge zur Transfusion des Blutes ("Deutsche Zeitschrift für Chirurgie", 1878)
