Landing Craft Utility

Landing Craft Utility
LCU-1651 har just lämnat welldäck på USS Essex.
Allmänt
Typ	Landstigningsbåt
Operatörer	USA:s flotta  USA:s armé
Byggda	1959–1987
Fartyg tillhörande klassen	LCU-1617, LCU-1627, LCU-1629, LCU-1630, LCU-1631, LCU-1632, LCU-1633, LCU-1634, LCU-1635, LCU-1643, LCU-1644, LCU-1645, LCU-1646, LCU-1647, LCU-1648, LCU-1650, LCU-1651, LCU-1653, LCU-1654, LCU-1656, LCU-1657, LCU-1658, LCU-1659, LCU-1660, LCU-1661, LCU-1662, LCU-1663, LCU-1664, LCU-1665, LCU-1666, LCU-1667, LCU-1668, LCU-1669, LCU-1670, LCU-1680 och LCU-1681
Antal byggda	36
Aktiva	31
Utrangerade	5
Tekniska data
Deplacement	375 ton (lastad)
Längd	41,1 meter
Bredd	8,8 meter
Djupgående	1,07 meter (förskeppet) 2,08 meter (akterskeppet)
Framdrift
Huvudmaskin	2 × Detroit 12V-71 dieselmotorer
Maskinstyrka	680 hk (500 kW)
Propellrar	2
Prestanda
Maxfart	12 knop
Räckvidd	1 200 NM (vid 8 knop)
Aktionstid	10 dygn
Lastförmåga
Dödviktstonnage	180 ton
Besättning	11 man
Passagerare	upp till 400 soldater
Lastmeter	166 m²
Lastbilar	10 lastbilar eller 3 stridsvagnar
Beväpning
Bestyckning	2 × 12,7 mm M2 Browning
Sensorer	AN/SPS-53 navigationsradar

Landing Craft Utility (LCU) är en typ av landstigningsbåt som används av USA:s flotta för att landsätta stridsvagnar och annan tung materiel. 32 stycken är levererade till USA:s flotta och 4 stycken (LCU-1667 till LCU-1670) till USA:s armé.

Konstruktion

Beteckningen "landstigningsbåt" är en smula missvisande. LCU:er är fartyg i storlek och kapacitet fullt jämförbara med landsvägsfärjor. De har en permanent besättning om elva man som är inkvarterade ombord. Förutom kojer är fartygen utrustade med hygienutrymme med toaletter, duschar, tvättmaskin och torktumlare, ett dagrum med tv och en komplett kabyss. Bränsle och förnödenheter räcker för självständiga uppdrag i upp till tio dygn. Att de ändå klassas som landstigningsbåtar beror på att de normalt sett är baserade ombord på amfibiefartyg och opererar utifrån deras welldäck.

Fartygen är byggda i stål och kan ta en däckslast på 180 ton. Ursprungligen var de konstruerade att ta tre stycken M60-stridsvagnar, men vikten av den nyare M1 gör att lasten begränsas till två av dessa. Bogrampen är 4,6 meter och akterrampen är 5,8 meter bred. Fartygen drivs av två dieselmotorer i två separata maskinrum. Fartygen har också ett ankare med ankarspel i aktern på styrbordssidan som används för att dra loss fartyget från stranden.

Användning

Egyptiska stridsvagnar av typen T-55 landstiger från LCU-1644 nära Alexandria, augusti 1985.

LCU:er är organiserade i Assault Craft Units (ACU), varav ACU-1 är stationerad i Coronado, Kalifornien och ACU-2 i Little Creek, Virginia. De förfogar över 16 stycken LCU vardera. För amfibieuppdrag baseras de ombord på amfibiefartyg.

Fartygsklasser som kan ta LCU

Fartygsklass	Antal LCU
Austin-klass	1
Anchorage-klass	3
Tarawa-klass	4
San Antonio-klass	1
Wasp-klass	2
Whidbey Island-klass	4

LCU-1654 backar ut från welldäck på USS Kearsarge.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Landing Craft Utility.
  Bilder & media

Se även

• LCM-6
• LCM-8

Källor

• ”Landing Craft Utility (LCU)”. Federation of American Scientists. 7 mars 1999. http://fas.org/man/dod-101/sys/ship/lcu.htm. 
• ”Landing Craft Utility (LCU)”. Global Security. 22 juli 2011. http://www.globalsecurity.org/military/systems/ship/lcu-1610.htm. 

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Landing Craft Utility, tidigare version.