Librettot, eller en version av det, användes av flera andra kompositörer inom en treårsperiod: Franz Lachner (1841), Michael William Balfe (1844) och Gaetano Donizetti (1843) vars Caterina Cornaro bygger på den italienska översättningen. Sedan mitten på 1800-talet har operan sällan framförts. Operan föranledde lovtal från Richard Wagner, som var närvarande vid premiären såsom korrespondent för Dresden Abend-Zeitung. Han beskrev den historiska bakgrunden i sin recension:
[...] Under den senare delen av 1400-talet, med rövargäng som härskade på ön Cypern, - då styrd av det franska huset Lusignan - tog Venedig hycklande nog en prins från det huset, vars rätt till tronen ifrågasattes av hans familj, [...], hjälpte honom till kronan och försökte att tygla honom genom att gifta bort honom med Catarina, dotter till den venetianske senatornAndreas Cornaro. Den kungen dog snart därefter, som det antas, av gift [...] Konspiratörer dök upp för att ta ifrån den kungliga änkan regentskapet och ge det till hennes son; Catarinas obstinata vägran att ge upp maktkampen, tillsammans med hennes animerade motstånd, rubbade Venedigs planer.[2]
Wagner tillägger att 'låt oss nu se hur Herr Saint-Georges har brukat denna historik till ett lyriskt drama i fem akter'.
I Cornaros palats i Venedig är Andrea på väg att gifta bort sin dotter Catarina med Gérard. Mocenigo meddelar emellertid att beslutet från De Tios Råd är att gifta bort henne med kungen av Cypern, i annat fall hotar avrättning för Andrea. Han får en timme att bestämma sig. Andrea tar tillbaka löftet till Gérard, till alla närvarandes förfäran.
Akt 2
Catarinas kammare. Andrea ber Catarina att förlåta honom. Han har inte mer än försvunnit då Mocenigo uppenbarar sig genom en hemlig ingång. Han har med sig en hop mördare och insisterar på att Catarina ska säga till Gérard att hon inte älskar honom, annars kommer Mocenigos män att döda honom. De försvinner genom lönndörren och Gérard kommer in. Förbryllad blir han avspisad av sin älskade. När han har gått återvänder Mocenigo och för med sig Catarina till Cypern.
Akt 3
På Cypern festar man och inväntar Catarinas ankomst. Mocenigo får veta att Gérard smyger omkring i närheten. Han sänder ut sina svärdsmän att leta, men Gérard räddas av en främling (i själva verket kungen av Cypern som är förklädd).
Vid bröllopet försöker Gérard hämnas genom att döda Catarinas make, men känner i sista sekunden igen honom som sin räddare. Kungen är lika förvånad men lyckas förhindra att Gérard lynchas av folket och fängslar honom.
Akt 5
Två år senare. Kungen är döende och berättar att han känner till Catarinas kärlek till Gérard. Han hoppas att hon ska bli lycklig med honom. Gérard gör entré som malteserriddare - han tillkännager att kungen är förgiftad och hoppas han kan räddas. Mocenigo säger att det är för sent att rädda kungen och att Catarina måste ge honom makten. Catarina och Gérard lyckas motstå venetianarnas invasion. Mocenigo fängslas. Med sina sista krafter ger kungen kronan till Catarina.
Kritiska kommentarer
Wagner lovordade Saint-Georges libretto för dess kompetens, trots bristen på poesi.[5] Musiken kallade han 'nobel, känslig och till och med ny och upplyftande', emedan han var kritisk till Halévys alltmer osofistikerade orkestrering.[6] Trots att han inte ansåg att operan nådde upp till kompositörens nivå i La Juive skrev han att 'Opéra kan gratulera sig till verkets födelse, ty det är avgjort det bästa som har hänt sedan MeyerbeersLes Huguenots '.[7] (Denna hyllning till Meyerbeer togs bort när Wagner senare tryckte om recensionen, helt i linje med sin senare vendetta med kompositören).
"Du gjorde helt rätt gamle vän att inte gå på operan. Den var dödstrist trots spektaklets magnificens och pompa. Jag tror nog att dina tryfflar var mer inspirerande än vad La Reine de Chypre var för M. Halévy.[8]
Pitou, Spire (1990). The Paris Opéra: An Encyclopedia of Operas, Ballets, Composers, and Performers. Growth and Grandeur, 1815–1914. New York: Greenwood Press. ISBN 9780313262180
Tamvaco, Jean-Louis (2000). Les Cancans de l'Opéra. Chroniques de l'Académie Royale de Musique et du théâtre, à Paris sous les deux restorations (2 volumes, in French). Paris: CNRS Editions. ISBN 9782271056856.
Wagner, Richard, (Trans. W. Ashton Ellis (1994)), "Halévy's Reine de Chypre", in A Pilgrimage to Beethoven and Other Essays, Lincoln and London: University of Nebraska Press. ISBN 0803297637
Strategi Solo vs Squad di Free Fire: Cara Menang Mudah!
