Kurfurstendömet Mainz (tyska: Erzstift und Kurfürstentum Mainz eller Kurmainz) var ett kyrkligt furstendöme i Tysk-romerska riket, från 780-talet till 1803. Furstendömet styrdes av dess ärkebiskop, som även var kurfurste, och upphörde då det sekulariserades 1803.
Ärkebiskops- och kurfurstendöme
Mainz blev biskopsdöme senast under 300-talet.[1]
Bonifatius, ärkebiskop sedan år 732, fick någon gång mellan år 745 och 748 Mainz som fast biskopssäte.[2] Efter Bonifatius död år 754, kunde efterträdaren Lullus (Lul) dock inte överta titeln, utan blev ärkebiskop först runt 780/782, då påven utsåg Mainz till ärkebiskopsdöme.[3]
Ärkebiskopen regerade även som furste över ett territorium, Erzstift, som dock inte var geografiskt överensstämmande med det kyrkliga biskopsdömet, Erzbistum.
Mainz ärkebiskop kom att få en särställning inom det Tysk-romerska riket. Liksom Kölns och Triers ärkebiskopar, blev denne en av sju furstar som på 1200-talet utsågs till kurfurstar. Mainz kurfurste och ärkebiskop var därtill Tysklands ärkekansler och dess främste kyrkliga företrädare, Primas Germaniae.[1]
Rhenförbundet 1658-1668
Westfaliska freden 1648 gav staterna inom det Tysk-romerska riket ökad suveränitet. För att bevaka sin nyvunna status gentemot den Habsburgske kejsaren, bildades år 1658 Rhenförbundet.[4][5]
Drivande i bildandet av förbundet var framförallt Johann Philipp von Schönborn, sedan 1647 ärkebiskop och kurfurste av Mainz, som samlade flera stater i västra Tyskland och inte minst Frankrike i detta förbund.[6] Frankrike blev en garant för de tyska småstaternas självständighet, samtidigt som dessa bildade en buffert för Frankrike gentemot den tyske kejsaren. Rhenförbundet varade till 1668.[6]
Slutet
De franska revolutionskrigen, från 1792 och framåt, ledde till att kurfurstendömet Mainz splittrades och till slut, i samband med statens sekularisering, år 1803 upphörde att existera.
Referenser
Externa länkar