Kongo eller Kongofloden är Centralafrikas längsta flod, och Afrikas näst längsta efter Nilen, med en total längd på 4 670 kilometer. Floden är världens näst mest vattenrika flod (efter Amazonfloden),[1] samt världens djupaste flod (cirka 225 meter). Kongo och dess bifloder rinner genom världens näst största regnskog och har världens näst största avrinningsområde (båda efter Amazonas).
Historia
Flodens namn kommer av det medeltida Kongoriket som kontrollerade området kring flodmynningen och den angränsande kusten. Kongos mynning besöktes 1482 av portugisenDiogo Cão, den förste europén som färdades på floden,[4] och 1816 färdades en brittiskexpedition så långt uppströms som Isangila. Henry Morton Stanley var den förste europén som färdades längs med hela floden från dess källor. Han kunde 1877 tillkännage för världen att floden Lualaba var Kongoflodens och inte Nilens källa, vilket tidigare antagits.
I princip är hela Kongo segelbar och järnväg gör att de tre större vattenfallen kan passeras. Mycket av Centralafrikas handel sker via floden, bland annat med koppar, palmolja, socker, kaffe och bomull.
Vattenkraft
Floden har också potential som energikälla genom vattenkraftsutbyggnad, då Kongoflodens massiva vattenflöde når upp till 50 000 kubikmeter vatten per sekund under regnsäsongen. Forskare har beräknat att floden skulle kunna stå för 13% av den globala vattenkraftsproduktionen. Detta skulle ge tillräckligt med elektricitet för hela Afrika söder om Sahara.[5]
För tillfället finns ungefär 40 vattenkraftverk i floden. Det största av dem är Ingakraftverket vid Ingafallen nedanför Malebodammen, som täcker de större städernas energibehov. I februari 2006 tillkännagav det sydafrikanska, statligt ägda bolaget Eskom sina planer på att bygga om kraftverket för att höja kapaciteten till 40GW, vilket är dubbelt så mycket som Kinas De tre ravinernas damm.[6] Det råder oro för att dessa projekt skulle kunna leda till att flera fiskarter utrotas.[7]