Kolonisationen av Kemi lappmark inleddes i Kemijärvi. Redan 1630 ska några bönder ha slagit sig ned vid Kemi träsk, men de första odlingsförsöken misslyckades. Nya bönder tog dock vid och 1635 fanns ett hemman vid träsket. Bönderna försörjde sig främst genom svedjebruk och fiske, vilket orsakade problem för den samiska befolkningen i området.[6]
Lantmätare Oluf Tresk noterade vid sin kartering av Kemi lappmark 1642 att det fanns ett hemman vid Kemi träsk. Han föreslog också att en kyrka skulle byggas vid sjös övre ända (där orten Kemijärvi nu ligger) eftersom där fanns gott om renlav, brännved och fiskemöjligheter. Samerna från fyra av de fem lappbyar som låg inom Kemi älvs vattenområde, Sodankylä, Sombio, Kemikylä och Kuolajärvi, samt Kitkajärvi öster om vattendelaren mot Vita havet, skulle lätt kunna ta sig dit. Kyrkplatsen i Kemijärvi anlades några år därefter och fick egen präst 1648. Det var en av de två första kyrkorna i Kemi lappmark – den andra, som tillkom samtidigt, låg i Enare.[7]
Kyrkbygget förde med sig en ökad inflyttning till Kemijärvi. År 1647 fanns tolv hemman vid träsket, varav sex öde, och 1648 tretton hemman, varav fem öde. Efter den förste prästens, Jakob Lapodius, död placerades prästen Esaias Mansueti Fellman i Kemijärvi 1662. Han verkade för en ökad inflyttning av bönder från Ijo och Uleå socknar. År 1692 fanns 20 hemman vid Kemi träsk.[6]
Administrativ historik
Kemijärvi köping utbröts ur Kemijärvi landskommun 1957. De återförenades dock 1973, då de tillsammans bildade den nuvarande Kemijärvi stad.[8]
Partier eller valmansföreningar med en asterisk (*) ställde inte upp med kandidater i valet.
Demografi
Befolkningsutveckling
Befolkningsutvecklingen i Kemijärvi stad 1975–2020[11]
År
Folkmängd
1975
12 759
1980
12 621
1985
12 762
1990
12 331
1995
11 775
2000
10 484
2005
9 293
2010
8 418
2015
7 766
2020
7 191
Anm: Uppgifterna avser förhållandena den 31 december nämnda år enligt områdesindelningen den 1 januari 2022.
Språk
Befolkningen efter språk (modersmål) den 31 december 2022. Finska, svenska och samiska räknas som inhemska språk då de har officiell status i landet. Resten av språken räknas som främmande. För språk med färre än 10 talare är siffran dold av Statistikcentralen på grund av sekretesskäl.[12][3]
^ [ab] Tegengren, Helmer (1952). En utdöd lappkultur i Kemi lappmark: studier i Nordfinlands kolonisationshistoria. Acta Academiae Aboensis. Humaniora, 99-0435282-8 ; 19:4. Åbo: Åbo akademi. sid. 70–71. Libris1172930