Kejserliga examensväsendet

Examinationshall i Guangzhou 1873.

Kejserliga examensväsendet (pinyin: kējǔ; traditionell kinesiska: 科舉) var ett system med skriftliga prov som användes för att utse ämbetsmän i den kejserliga kinesiska byråkratin. Systemet infördes på 600-talet under Suidynastin och växte successivt i betydelse för att sedan avskaffas i Qingdynastins reformprogram 1905.

Historia

Systemet att utvälja statliga ämbetsmän genom skriftliga examina etablerades år 605 under Suidynastin och användes endast i mindre skala under den följande Tangdynastin. Under Songdynastin utvidgades examenssystemet och det statliga skolsystemet för att stävja den militära aristokratins inflytande. Systemet spelade en viktig roll i att skapa ett skikt av lärda ämbetsmän som kom att få ett avgörande inflytande och blev det främsta sättet för de jordägande eliterna att avancera socialt. Under Ming- och Qingdynastin bidrog systemet till att stärka kejsarens autokratiska makt.

Format

Provfrågan för huvudstadsexamen år 1894.

Varje examenskandidat fick i uppdrag att svara på en fråga som hämtats ur de konfucianska klassikerna och frågan skulle besvaras i ett särskilt formaliserad prosa, den så kallade "åttafotingen", som kallades så då den skrevs i åtta strikt formaliserade led, nämligen "huvudet", "halsen", "strupen", "armarna", "vändpunkten", "inälvorna", "benen" och "fötterna".^[1]

Från och med omkring 1370 varade proven i 24 till 72 timmar och proven genomfördes i trånga celler, där kandidaten skrev, åt och sov. För att varje provsvar skulle bedömas på sina egna meriter rättades provsvaren anonymt.

Examensgrader

Under Qingdynastin hade examenssystemet en rad olika examensnivåer, de viktigaste var:^[2]

• Shēngyuán (生員), även kallad xiùcái (秀才) eller "talang". Provet liknas ofta vid licentiat-examen och administrerades på härads- eller prefekturnivå varje år;
  • Anshou (案首), var en shēngyuán rankats som nr. 1 i sin examenskull;
  • Gongsheng (貢生), eller "tributstudent", seniorlicensiat.
• Jǔrén (舉人) eller "utvald lärd". Detta var en kandidat som var utexaminerats på provinsnivå; provet i gavs provinshuvudstaden var tredje år.
  • Jieyuan (解元), en jǔrén som rankats som nr. 1 i sin examenskull
  • Huiyuan (會元), en jǔrén som var rankades som nr. 1 i förhandskvalificeringen före det egentliga provet
  • Gongshi (貢士), en jǔrén som klarade förhandskvalificeringen
• Jìnshì (進士) eller "framstående lärd". Detta kallades någon som examinerats i den kejserliga huvudstaden och detta prov hölls var tredje år.
  • Jìnshì jidi (進士及第), kallades jìnshì som rankades högst i sin examenskull
    • Zhuàngyuán (狀元), en jìnshì som rankats som nr. 1 i den högsta klassen av sin examenskull;
    • Bangyan (榜眼), en jìnshì som rankats som nr. 2 i den högsta klassen av sin examenskull;
    • Tanhua (探花), en jìnshì som rankats som nr. 3 i den högsta klassen av sin examenskull.

Källor och referenser

1. Flera av de svenska termerna har hämtats ur Pär Bergmans översättning av Cao Xueqin, Silveråldern (Stockholm: Atlantis, 2007), s. 746.
2. Flera av de svenska översättningarna har hämtats ur Pär Bergman och Cao Xueqin, Silveråldern (Stockholm: Atlantis, 2007), s. 732.

• Chaffee, John W. (1985) (på engelska). The thorny gates of learning in Sung China: a social history of examinations. Cambridge studies in Chinese history, literature and institutions, 99-0114062-5. Cambridge: Cambridge University Press. Libris 5013597. ISBN 0-521-30207-2 
• Elman, Benjamin A. (2000) (på engelska). A cultural history of civil examinations in late imperial China. Berkeley: University of California Press. Libris 5007940. ISBN 0-520-21509-5