| Karnallit |
![]() Karnallit |
| Kategori | Halidmineral |
|---|
| Strunz klassificering | 03.BA.10 |
|---|
| Kemisk formel | KMgCl3•6H2O |
|---|
| Färg | Blå, färglös, gul, vit, röd |
|---|
| Kristallstruktur | Ortorombisk |
|---|
| Brott | Mussligt |
|---|
| Hårdhet (Mohs) | 2,5 |
|---|
| Glans | Fet |
|---|
| Ljusbrytning | nα=1,467
nβ=1,476
nγ=1,494 |
|---|
| Dubbelbrytning | δ=0,029–0,030 |
|---|
| Optisk karaktär | Tvåaxlad positiv |
|---|
| Dispersion | r<v |
|---|
| Transparens | Transparent till genomskinligt |
|---|
| Streckfärg | Vit |
|---|
| Specifik vikt | 1,6 |
|---|
| Löslighet | Lättlöslig i vatten |
|---|
| Referenser | [1] |
|---|
Karnallit är ett mineral, som förekommer i betydande mängder i karnellitregionen stassfurtersalterna. Den är en dubbelklorid av kalium och magnesium med 38,3 % klor,14,1 % kalium, 8,7 % magnesium och 39 % vatten.
I ren form är den färglös och genomskinlig och smakar bittert. Den är mycket hygroskopisk och lättlöslig i vatten. Karnalliten är ofta något rödaktig av inblandat järn.
Förekomst och användning
Karnallit utgör 60 % av den totala saltmängden i karnallitregionen och är ett viktigt råmaterial för kaligödselämnen. Förutom vid Stassfurt förekommer karnallit vid Kalusz i Galizien och på enstaka andra platser i Nordamerika, Ryssland, Iran och Etiopien.
Karnallit beskrevs första gången 1856 från sitt ursprung vid Stassfurt i Sachsen-Anhalt , Tyskland. Det namngavs efter den preussiske gruvingenjören, Rudolf von Carnall (1804-1874).
Källor
Meyers varulexikon, Forum, 1952
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Carnallite, 8 december 2011.
Noter
