Kapitäl (av latincapitulum, "litet huvud",[1]pelarhuvud) är den översta utsmyckade delen av en kolonn, pilaster eller pelare. Kapitälet är ofta karakteristiskt för olika byggnadsstilar.
Historik
Inom egyptisk arkitektur används kalk- och knoppkapitäl med växtmotiv samt med gudamasker som hathorkapitäl eller horuskapitäl. För den gammalpersiska konsten blev djurprydda kapitäl, särskilt det så kallade tjurkapitälet betecknande.[2]
Hos grekerna fick kapitälet sin mest fulländade formgivning med hals (markerad av ringar eller bladlister), vulst och platta. Kapitälens stil, dorisk, jonisk och korintisk, gav namn åt stilarna i de grekiska kolonnordningarna.[2]
Under tidig kristen tid behölls de klassiska kapitälen, dock vanligen förenklade. Därutöver infördes nya former, särskilt ett av flätband omgivet rundat kapitäl, korgkapitäl. I romansk arkitektur blev kapitälet enkelt, ofta tärnings- eller halvtärningsformat (tärningskapitäl), eller ett mer dekorerat veckkapitäl populärt.[2]
Under gotiken reducerade det oftast till en enkel list eller krans. Renässansen återinförde det antika kapitälet, men varierade ofta formen och utsmyckningen på olika sätt.[2]
I kyrkoportaler och knippepelare kunde kolonnernas kapitäl sammanbindas i långa rader, så kallade kapitälband.[3]
Sverige
På Gotland bands kolonnernas kapitäl i de gotiska portalerna samman till långsmala kapitälband. Dessa fick en rik skulptural utformning med dekorativa ornament och figurer.