Hebel var en skald av oemotståndligt älskvärd naivitet, kraftig humor och djup innerlighet. Hans i en schwabisk dialekt skrivna dikter Allemannische Gedichte (1803; många upplagor) innehåller ypperliga naturskildringar och idylliska sedemålningar ur allmogelivet. De har en varm, sydtysk gemytlighet, vinlandets glada humör, speglar folkets åskådningssätt och föreställningar. Den följande tyska dialektdiktningen har till stor del gått i skola hos Hebel.
Bland hans övriga arbeten bör nämnas folkskrifternaDer rheinländische Hausfreund, oder neuer Kalender etc. (1808-11, 1814--15 och 1819; 3:e upplagan 1827) och Schatzkästlein des rheinischen Hausfreundes (1811), vilka är mönster av folklig framställning och sund didaktik. Hans Sämtliche Werke utkom i 8 band 1832-34 (ny upplaga 1873) och, utgivna av Wendt, i 2 band i 6:e upplagan 1894. I Karlsruhe (1835) och Basel (1899) har rests minnesmärken över Hebel. Hebels brev utgavs 1883 av Behaghel.
^Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Хебель Иоганн Петер”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
^Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: kup19950000036962, läst: 15 december 2022.[källa från Wikidata]