Schumacher föddes i Queens, New York som enda barn till en amerikansk far och en svensk-judisk mor.[1] Hans far avled när han var fyra år[1] och eftersom modern arbetade sex dagar i veckan ägnade han mycket av sin barndom på gatorna, där han i tidig ålder kom i kontakt med alkohol och droger.[2] Han var också sexuellt aktiv i mycket ung ålder.[2]
Schumacher började senare arbeta som art director på TV-reklamfilmer för att komma närmare sitt mål att bli filmskapare.[3] På 1970-talet flyttade Schumacher till Hollywood för att arbeta som kostymtecknare på filmen Play It as It Lays (1972).[1] Han fortsatte som kostymtecknare, bland annat på Woody AllensSjusovaren (1973).[1] Allen var den förste att uppmuntra Schumacher att bli regissör.[1]
År 1981 regisserade Schumacher sin första biofilm, Hjälp, jag krymper med Lily Tomlin i huvudrollen.[1] Den blev dock ingen hit bland kritikerna.[2] Enligt Schumacher var den ett dåligt val som första film, då den involverade komplicerade specialeffekter vilket gjorde att enskilda tagningar kunde ta flera timmar i anspråk.[2]
Genombrott och framgångar
Under 1980-talet regisserade Joel Schumacher två framgångsrika filmer: St. Elmo's Fire (1985), om en grupp unga personer som nyss gått ut college och står inför vägval i livet och vampyrfilmenThe Lost Boys (1987).[4]
Under 1990-talet hade Schumacher fortsatta framgångar med filmer som Dödlig puls (1990), Falling Down (1993), Klienten (1994) och Juryn – A Time to Kill (1996).[4]Falling Down (som handlar om en man som tappar konceptet och hamnar på kollisionskurs med alla han möter samt samhället i stort) visade vara en av hans filmer som hade mest framgång med kritikerna.[4]
Schumacher tog över Tim Burtons framgångsrika Batmanfilmserie 1995, med sin största finansiella framgång: Batman Forever, som drog in 300 miljoner dollar.[4] Hans andra film i Batmanserien Batman & Robin (1997) var inte lika framgångsrik och sablades brutalt ner av kritikerna.[2] Schumacher bad senare om ursäkt till alla Batman-fans som kände sig besvikna över filmen. Han sade sig ha lyssnat för mycket på marknadsförare som ville ha en mer barnvänlig film.[1] Schumacher slog däremot ifrån sig när han fick frågan om han spelat upp Batmans homoerotiska sida, det började talas om detta långt innan han regisserade filmen.[2]
Senare år
Efter Batman & Robin gjorde Schumacher generellt filmer i mindre skala, bland annat märks thrillern Super 8 (1999) med Nicolas Cage i huvudrollen, det väl emottagna krigsdramat Tigerland (2000) och Phone Booth (2002, de två sistnämnda med Colin Farrell i huvudrollen).[4]
Joel Schumacher hade en talang för att upptäcka skådespelare, till exempel tillskriver både Matthew McConaughey[5] och Colin Farrell honom sina framgångsrika karriärer.[6]
Schumachers sista biofilm blev Trespass (2011), han regisserade även två avsnitt av TV-serien House of Cards 2013.
Privatliv
Schumacher missbrukade alkohol och narkotika sedan unga år, men var helt nykter från 1992.[1] Han uppgav i en intervju 2019 (kanske med glimten i ögat) att han hade haft uppemot 20.000 sexuella partners genom åren.[2]
Joel Schumacher avled vid 80 års ålder 2020, efter att året innan diagnosticerats med cancer.[4]
.jpg)
