DiMaggio är en av de mest legendariska basebollspelarna genom tiderna och spelade under hela sin MLB-karriär för New York Yankees, under den tid som kom att kallas för klubbens "gyllene era". Där fick han smeknamnet The Yankee Clipper som en av Yankees största stjärnor. Han var med och vann World Series hela nio gånger (1936–1939, 1941, 1947 och 1949–1951) och togs ut till MLB:s all star-match under alla 13 säsonger som han spelade.
Under 1941 års säsong satte DiMaggio ett nytt rekord för MLB när han hade minst en hit i 56 matcher i rad, ett rekord som anses vara ett av de mest svårslagna i ligans historia.[1][3]
I slutet av 1960-talet arbetade DiMaggio under två år för Oakland Athletics, varav ett år som assisterande tränare.[4]
Övrigt
När DiMaggio gifte sig med Marilyn Monroe den 14 januari 1954 blev romansen uppmärksammad som USA:s hetaste. Äktenskapet blev dock stormigt och kortvarigt; Monroe ansökte om skilsmässa efter 274 dagar.
DiMaggio kallades ibland för Joltin' Joe, vilket återkommer i Simon and Garfunkels sång "Mrs. Robinson". Textraderna lyder: Where have you gone, Joe DiMaggio? A nation turns its lonely eyes to you, wo wo wo What's that you say, Mrs. Robinson? "Joltin' Joe" has left and gone away, hey hey hey[5]