Jerry Saltz, född 19 februari 1951 i USA, är en amerikansk konstkritiker.
Jerry Saltz växte upp i en förort till Chicago som son till invandrare från Estland. Han gick några år på konstskola i Chicago och arbetade sedan med konst som medgrundare år 1973 till det konstnärsdrivna galleriet N.A.M.E. Gallery i Chicago och som kurator, innan han under andra hälften av 1970-talet flyttade till New York och försörjde sig som konstnär och som långtradarchaufför under fyra-fem år.[5] Han har varit konstkritiker sedan mitten av 1980-talet, i The Village Voice 1998-2007 och sedan april 2007 i veckotidningen New York Magazine.
År 2007 fick Jerry Saltz Frank Jewett Mather Award for Art Criticism från College Art Association.[6] Han blev hedersdoktor på Art Institute of Chicago 2008 och har varit finalist till Pulitzerpriset för konstkritik 2001 "för sina friska och engagerande åsikter om samtida konst" samt 2006 för sina fräscha, jordnära inslag om bildkonst och andra kulturella ämnen".[7] Jerry Saltz bor och arbetar i New York och är gift med Roberta Smith, som är konstkritiker på New York Times.
| ”
|
[svar på intervjuaren Irving Sandlers fråga "..du kom in på konstscenen omkring 1980. Hur tycker du konsten har utvecklats sedan dess?"]
Jag tycker om att vi nu lever i en sorts Wikipedia-konstvärld. Detta är det bästa som någonsin kunde ske. Alla bidrar från alla håll hela tiden. Många av bidragen är förstås inte bra, eller är helt felaktiga, men det är OK. Det ordnar upp sig. Poängen är att det inte är endast en eller två accepterade stilar eller auktoriteter som bestämmer vilka stilarna är; det är inte endast tolv berömda konstnärer, flertalet av dem män, flertalet av dem från New York. Det är inte endast sex konsthandlare, sju konstsamlare och fyra konstkritiker. Saker och ting är inte helt öppna, men de är mer öppna än de någonsin varit. Tillståndet är förstås långt ifrån perpekt. Du vet, konstvärlden blir integrerad först när det finns lika många dåliga svarta konstnärer som det finns dåliga vita konstnärer. Då blir det en jubeldag.
|
„
|
| – Jerry Saltz[8]
|
Bibliografi
- Jerry Saltz: Seeing Out Loud - The Village Voice Art Columns 1998-2003, Figures Press 2003, ISBN 978-1930589179
- Jerry Saltz: Seeing Out Louder Art criticism 2003-2009, Hard Press Editions 2009, ISBN 978-1555953188
- Eric Fischl och Jerry Saltz: Sketchbook with Voices - Prompts and inspiration from contemporary artists, Cronicle Books, San Francisco 2011, ISBN 978-0-8118-7549-3
Källor
Noter
- ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6rv87dk, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.chicagotribune.com .[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: mub20231207405, läst: 6 december 2023.[källa från Wikidata]
- ^ Muck Rack, journalist-ID på Muck Rack: jerry-saltz, läs online, läst: 3 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Intervju med Jerry Saltz i Time Out 2010-05-27, läst 2011-11-22
- ^ Pristagarsida 2007 på College Art Associations webbplats Arkiverad 12 maj 2012 hämtat från the Wayback Machine., läst 2011-11-22
- ^ Pulitzerprisets webbplats, läst 2011-11-22
- ^ Irving Sandler:Jerry Saltz with Irving Sandler iThe Brooklyn Rail, läst 2011-11-22
Externa länkar
